Sida:Zettersten-Svenska flottans historia åren 1522-1634.djvu/391

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
369
ANTAL OCH STYRKA.

i alla vinklar och vrår efter skutor ock båtar, på det att intet dröjsmål med proviantens utförande må ske.“[1]

Emellertid var nu tärningen kastad. Så vida konungen skulle med sin här i Tyskland hafva en stadig och säker förbindelse med sitt rike, så måste han vara herre i Östersjön. Rikskansleren Axel Oxenstjerna skref äfven till konungen den 8 Jan. 1631: "“Sverige bör skaffa sig en stor och mägtig flotta, som kan vara mästare i Östersjön och sjöfolket bör framför alla andra väl och rikligt underhållas, så att de sköta sin tjenst med lust och behålla helsan, om man än derför nödgas hålla ett eller två regementen färre till lands.“[2]

Hufvudsakligen genom Klas Flemings oaflåtliga omsorger ökades flottan betydligt åren 1631—1634, särdeles med stora och kraftigt bestyckade skepp. Vid sistnämde års slut be­stod flotten af 14 stora och 30 medelstora skepp, 47 små­fartyg och 5 lastdragare samt var således i afseende å antalet fartyg närmast jemförlig med den stora flotta, som Erik XIV efterlemnat, men denna betydligt öfverlägsen genom sin organiserade bemanning och sin kraftigare bestyckning.

Regeringen skref också den 11 Oktober 1634 till riks­kanslern bland annat: “Hvad eljest vår inrikes sjöstat vid­kommer, så hoppas vi i vår, om Gud vill, att bringa en sådan flotta till sjös, som icke bättre ur Sverige gången är“.[3]

Efter en genomgående undersökning af skeppsgårdshandlingarnes mångfaldiga skepps- och löningsregister, in­ventarieförteckning m. m. synes rikets flotta hafva under den period, detta arbete omfattar, bestått af 49 stora och 185 medelstora skepp, 461 småfartyg och 43 lastdragare eller tillhopa 738 fartyg.[4] Antalet torde dock varit något, ehuru ej betydligt, större. Ty det fullständiga upptecknandet af fartygen försvåras af luckorna i skeppsgårdshandlingarne och af ofullständiga uppgifter om tiden för deras tillkomst och afgång. Dertill kommer ytterligare en svårighet, eller att undvika namnförvexling, emedan många olika fartyg hade samma namn, hvaremot samma fartyg ofta hade flera,

  1. N. A. Kullberg: rådsprot.
  2. Skand. handl. 24:e delen sid. 222.
  3. RR.
  4. En specifik uppgift härå, upptagande namn, tid och sätt för tillkomst och afgång, besättning och bestyckning m. m., skulle hafva här intagits, så vida ej det för arbetet bestämda omfång derigenom blifvit alltför mycket öfverskridet. Denna skeppslista torde komma att på annat sätt befordras till trycket.