när sådana behöfdes till sjös.[1] Då hela flottan skulle ut och de ordinarie predikanterna på Skeppsholmen ej räckte till, skulle han anskaffa e. o. predikanter på skeppen. Vanligen förordnades på en flotta en predikant för hvart tredje eller fjerde skepp, så att en sådan fans på hvarje amirals- och vice amiralsskepp. På viceamiral Simon Stewarts flotta af fjorton skepp i Dalarö i maj 1639 funnos fyra predikanter, på major Gustaf Sperlings eskader af nio skepp i maj 1658 två predikanter, på riksamiralen G. O. Stenbocks flotta 1675 af fyratio skepp funnos nio och på amiralgeneral H. Horns flotta 1677 af trettiosex skepp funnos tolf predikanter. På amiral Hans Wachtmeisters flotta 1678 funnos två ordinarie och sex e. o. predikanter.[2]
När enkelt skepp skulle göra en längre resa, såsom till Göteborg, förordnades vanligen en predikant derpå. När två skepp gingo på en sådan resa tillsammans, förordnades ibland en predikant på hvartdera skeppet och ibland en gemensam för båda skeppen.[3]
“Prest, som kommer drucken till chorum, skall förmanas af amiralitetets consistorium; sker det tredje gången förvisas flottan“.[4]
“Amiralitetspredikant, som är försumlig i sin kyrkotjenst eller som kommer för sent till gudstjensten, skall klockaren anmäla hos superintendenten. Försummar sig presten flera gånger och inga förmaningar hjelpa, skall han hafva förverkat sin tjenst“.[5]
Dylika stränga stadganden voro icke obehöfliga. Amiralitetspredikanten Kristoffer Herman måste afskedas d. 29 juli 1648 för förargelseväckande uppförande i allmänhet och för att han slagit sin hustru, “så att det är fråga om hon får behålla lifvet“.[6] Upprepade gånger måste amiralitetskollegium anmoda superintendenten att gripa in. År 1663 skulle han rätta och jemka mellan predikanterna, “mellan hvilka trätor och oenighet ofta uppstå;“[7] år 1666 skulle han “afskaffa“ predikanten Erik Slobelius, som väckt förargelse under portugal-resan,[8] och år 1670 skulle han ransaka om ett
