Sida:Zettersten-Svenska flottans historia åren 1635-1680.djvu/147

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


129
ASSESSORER.

År 1678 beslöt amiralitetskollegium att göra framställning hos k. maj:t om uppförande i staten af två assessorer för amiralitetsrätten.[1] Detta ledde ej till något resultat förr än år 1675. Då utnämndes underlagmannen i Vermland Håkan Andersson Fegræus Fägerstjerna och amiralitetskommissarien Johan Lang Palmström till assessorer och bisittare i amiralitetsrätten.[2] De skulle bereda och föredraga alla saker. Rätten skulle hafva ordinarie sessioner hvar onsdag och lördag.[3] Redan året derpå ansåg man, att assessorerna voro obehöfliga och att deras tjenst kunde skötas af amiralitetsråden. Derför indrogos de med 1676 års utgång.[4] Sedan medgafs, att de skulle få fortfara att tjenstgöra, så länge kriget varade.[5]

Emellerid erhöll assessor Palmqvist afsked 1677 och i 1678 med följande årens stater uppfördes blott en assessor.[6] Fägerstjerna tjenstgjorde år 1679 såsom assessor på flottan i Kalmar, hvarunder fiskalen Teofilus Mellin (Ehrenstjerna) förordnades att jemte egen tjenst bestrida assessorsembetet vid amiralitetsrätten.[7] Fägerstjerna blef lagman 1680 och efterträddes af indragne fiskalen Mellin såsom assessor.[8]

Fiskal och gevaldiger.Fiskalen var åklagare i amiralitetsrätten och målsegande å embetets vägnar.[9] En sådan fans vid amiralitetet under hela denna period, utom åren 1675—1679, då det fans två.

Fiskalen antogs och afskedades af amiralitetskollegium. Då fiskalen Sven Brandt erhöll afsked d. 4 maj 1677, hade han ingenting att lefva af. För att hjelpa honom skref amiralitetskollegium till konungen och anhöll, att Brandt, som tjenat vid amiralitetet i tjuguett år och ej kunde för ålder längre sköta sin tjenst, “måtte blifva accomoderad med första lediga rådmanstjenst i Stockholm“.[10]

Enligt amiralitetskollegiets för fiskalen Sven Olofsson d. 12 nov. 1634 utfärdade fullmakt, skulle han hålla sin hand öfver att svek och bedrägeri icke öfvades samt åtala hor, mord, dödsslag, lönskaläger, tjufveri, röfveri, dobbel med kort och tärning samt rymning, så väl bland officerare som gemene. Af sakören skulle han erhålla tredjedelen.[11]

  1. A. K. prot. 16 1673.
  2. R. R. 245 1675.
  3. A. K. prot. 146 1675.
  4. R. R. 124 1676.
  5. R. R. 11 1677.
  6. R. A. riksstater.
  7. A. K. prot. 122 1679.
  8. A. K. prot. 3012 1680.
  9. 1644 års sjöartiklar, 9:e punkten.
  10. A. K. reg. 52 1678.
  11. A. K. reg.
9