men blef liksom det senare ej färdigt förr än år 1666. Slutligen sträcktes kölen d. 27 okt. 1665 till det stora och dyrbara skeppet Kronan (1). Det löpte af stapeln d. 31 juli 1668, hvarvid en del af akterkölen afstöttes och skeppet intog vatten. Då byggmästaren Francis Sheldon med anledning häraf inkallades i amiralitetskollegium, förklarade han, att “skadan med kölen är lätt botad, men svårare är att hjelpa det skeppet intager vatten, emedan det fått så många år stå på stapel“. I protokollet tillägges: “hvarvid denna discours stannade och byggmästaren befaldes taga afträde“.[1] Skeppet blef färdigt 1672,[2] sedan man byggt derpå i sju år.
Åren 1673—1680. Skeppet Fredrika Amalia (2) byggdes åren 1673—1674. Den af Francis Sheldon i Göteborg bygda s. k. “engelska fregatten“ Postiljon (3) afskars på midten och förlängdes fjorton fot.[3] År 1675 byggdes jakten Vattumannen[4] och året derpå skeppet Maria (2). Detta löpte af stapeln den 11 mars 1676 och blef färdigt inom årets slut, hvilket tyder på, att det nu kommit mera fart i arbetena på varfvet. År 1677 bygdes “jaktskeppet“ Delfin (3).[5] I september samma år sträcktes kölen till skeppet Carolus XI (1) och kort derefter till skeppet Stenbock (2). Det förra löpte af stapeln d. 31 maj 1678 och det senare d. 22 mars 1679.[6] Båda blefvo färdiga sistnämnda år. I slutet af september samma år sträcktes kölen till skeppet Hedvig Eleonora (1),[7] hvilket löpte af stapeln d. 8 juli 1680 och blef färdigt i oktober.[8]
Härmed är Skeppsholmens storhetstid såsom örlogsvarf afslutad. Några första klassens rangskepp hafva der sedan icke blifvit bygda. I stället anlades de stora varfven i Karlskrona och Riga, hvarvid Skeppsholmen fick bidraga med både folk och redskap. Den 5 aug. 1680 förordnade konungen, att så snart skeppet Hedvig Eleonora (1) blefve färdigt, skulle Skeppsholmens “hela timmeragiestat“ flyttas till Riga varf[9] och d. 4 nov. befalde amiralgenerallöjtnanten Hans Wachtmeister skeppsbyggmästaren Robert Terner att bege sig till Karlskrona, emedan skeppsbyggningen i Stockholm komme att upphöra.[6]
