| För | amiral Åke Ulfsparre | 1,221 |
| „ | holmamiral Herman Fleming | 1,347 |
| „ | tre amirallöjtnanter, tillhopa | 1,906 |
| „ | holmmajor Richard Clerck | 814 |
| „ | två majorer, tillhopa | 324 |
| „ | sex kaptener, d:o | 579 |
| „ | fem löjtnanter, d:o | 524 |
| „ | kommissarien R. Leuhusen | 1,011 |
| „ | sekreteraren, bokhållaren, fiskalen och regementsskrifvaren, tillhopa | 851 |
| S:a 12,211 | ||
Efter 8 öre eller 1⁄4 daler stycket värderades dessa dagsverken till 3,0523⁄4 daler. Riksamiralen inlemnade denna uppgift till drottning Kristina ock begärde resolution om dagsverkena skulle afräknas å vederbörandes löner. Dervid tillägger han: “Det var fuller sagdt, när riksdagen var i Nyköping, att riksamiralen skulle hafva tio eller tolf passevolanter eller uppvaktare, en amiral af riksråd fem, en amirallöjtnant tre, major två, capitain en, efter soldatmanér, på det att icke någon må sedan fördrista sig att bruka H. K. maj:ts och kronans sjöfolk till privat nytta.“[1]
Någon resolution torde ej hafva erhållits. Folket användes fortfarande till privat arbete. Endast kaptener och löjtnanter, som hade kompani, fingo räkna sig till godo en båtsmans gage, 641⁄2 daler årligen, för en mönsterdräng eller passevolant.[2] Men ombord fick hvarje kapten, som hade dräng eller pojke med sig, njuta för honom en gemen båtsmans lön och fri förtäring.[3]
Missbruket med användandet af båtsmäns dagsverken till enskild nytta hade tilltagit i sådan grad under Karl XI:s förmyndarregering, att det väckte uppmärksamhet. Den myndig blifne konungen utfärdade år 1675 ett skarpt förbud häremot. I stället bestods passevolanter för de högre officerarne, nemligen riksamiralen tolf stycken, hvarje amiral och holmamiralen sex samt öfriga amiralitetsråd, tygmästaren och holmmajoren hvardera fyra.[4] Med anledning häraf beslöt
