kapten Erik Olofsson Helsings enka 150 daler, utgörande
återstoden af den föräring “salig konungen“ tillagt honom
för det han vid Nyborg år 1658 eröfrat danska
örlogsskeppet Falken[1] och
kapten Arvid Björnram 500 daler “såsom ett gratial och
skänk för sitt tappra förhållande under sista danska kriget.“[2]
Till uppmuntran för befäl och besättning på 1675 års
flotta utlofvade konungen:
att den, som vid äntring af fiendtligt skepp stryker ned
någon “kommenderande“ flagga, skulle erhålla en särskild
äreskänk från 30 till 150 daler efter flaggans qvalitet och värde;
att officerare och gemene, som lyckas anbringa en
brännare på fiendtligt skepp, skulle erhålla tillsammans 300 daler
för fiendtligt amiralsskepp, 210 för viceamiralsskepp, 120 för
schoutbynachtskepp och 60 à 90 daler för mindre skepp; samt
att de, som afvärja eller förstöra en fiendtlig brännare,
som är i begrepp att göra skada, skulle erhålla: officer och
underofficer 90 daler och gemen 371⁄2 daler.[3]
Utan uppgifven anledning förärades riksviceamiralen Karl Gust. Wrangel ett hundra skeppund koppar till tak på sitt hus i Stockholm[4] och riksamiralen Gust. Otto Stenbock trettio skeppund bly af det parti, som inkommit till amiralitetet från England.[5]
Det fans en klass tjenstemän vid amiralitetet, som man
framför andra var angelägen att “hålla vid godt humör“ och
hvilka derför understundom erhöllo föräringar, nemligen
skeppsbyggmästarne. Af sådana föräringar anföras följande:
byggmästaren Jakob Voss beviljades år 1660
etthundrafemtio daler “till föräring och hedersskänk“;[6]
byggmästaren Francis Sheldon förärades år 1671 en
guldkedja;[7]
byggmästaren Robert Terner beviljades år 1678 tvåhundra
dukater (omkring 625 daler) vid skeppet Carolus XI:s (1)
löpande af stapeln,[8] året derpå femtio dukater för nybyggda
skeppet Stenbock (2)[9] och år 1680 etthundra dukater för
skeppet Hedvig Eleonora (1).[10]
