Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
250
35. PENSION.
| Daler | Tunnor | ||
| En båtsman, som förfrusit båda benen, så att de måst afsågas[1] | — | 2 | |
| „ | som under sista fejden förlorat sina båda fötter[2] | 36 | — |
| En bösseskytt, som fått en svår invärtes sjukdom, på behaglig tid[3] | 24 | — | |
| „ | från Kalmar stad, som förfrusit båda benen, inlöses å Kalmar hospital[4] | — | — |
| „ | från Trosa, på behaglig tid[5] | 24 | — |
| En “holmgubbe“ eller gammal vintervaktsbåtsman[6] | 24 | — | |
| Amiralitetsrådet Gudmund Ehrencrantz, full lön[7] | 1,500 | — | |
| Kanslisten Johan Clodius[8] | 144 | — | |
| Fiskalen Sven Brandt[9] | 144 | — | |
| Gevaldigern Jöns Prijs, på behaglig tid[10] | 60 | — | |
| En lådmakare, på behaglig tid[11] | 60 | — | |
| En spiksmed[12] | 96 | — | |
| En svarfvare, som tjenat i 48 år[13] | 36 | — | |
| En timmerman, som tjenat i 40 år[14] | 36 | — | |
| „ d:o | [15] | 48 | — |
| „ d:o | på behaglig tid[16] | 24 | — |
Det första erkännandet af statsmagtens skyldighet att
taga vara på dem af sina tjenare, som blifvit skadade i
tjensten, uttalades i 1535 års skeppsrätt. Konung Karl XI
återupptog detta i sin försäkring d. 1 sept. 1675 till befäl och
manskap på stora flottan mot Danmark. Han säger: “De,
som blifva så illa qvästa och sargade, att de blifva oförmögna
till någon vidare tjensts förrättande, skola erhålla lifstids
underhåll efter hvars och ens stånd och vilkor; de, som taga
mindre skada, som kan botas, skola erhålla någon äreskänk.“[17]
- ↑ R. R. 13⁄1 1647.
- ↑ A. K. reg. 15⁄8 1660.
- ↑ A. K. reg. 7⁄11 1663.
- ↑ A. K. prot. 25⁄10 1666.
- ↑ A. K. reg. 27⁄8 1668.
- ↑ R. A. riktstater.
- ↑ K. bref 25⁄2 1680.
- ↑ A. K. prot. 6⁄5 1679.
- ↑ A. K. prot. 4⁄5 1677.
- ↑ A. K. prot. 3⁄3 1675.
- ↑ A. K. reg. 18⁄6 1673.
- ↑ A. K. reg. 1⁄31 1655.
- ↑ A. K. reg. 7⁄11 1663.
- ↑ A. K. reg. 15⁄6 1646.
- ↑ A. K. prot. 1⁄7 1655.
- ↑ A. K. reg. 14⁄8 1679.
- ↑ R. R. 1⁄9 1675.
