Simon Stewarts enka Anna Svinhufvud[1] och sedan 1653 till enkan efter superintendenten Andreas Nycopensis.[2] Derefter och intill 1673 omtalas tretton beviljade nådår, hvaraf år 1660 till enkorna efter amirallöjtnant Gustaf Sperling, majorerna Henrik Hansson Lindorm och Adrian Ankarhjelm, två kaptener och en löjtnant samt sonen efter aflidne kapten Alexander Clerck.[3]
År 1673 ingick amiralitetskollegium till konungen med en framställning, att enkor efter aflidne vid sjömilitiestaten måtte, liksom vid landtmilitiestaten, få njuta ett års lön såsom nådår och med tjenstens återbesättande anstå, så länge nådåret pågick.[4] Detta bifölls[5] och tillämpades derefter till år 1680.
Pension eller årligt understöd till enkan under hennes återstående lifstid beviljades blott undantagsvis. Blott tre sådana äro kända, nemligen sexton tunnor spanmål till kapten Jöran Mattssons enka,[6] först 20 och sedan 120 daler till major Henrik Hansson Lindorms enka[7] samt 300 daler till enkan efter bardbermäster Herman Fuchs.[8]
Vid 1680 års reglering af männens pension reglerades äfven enkornas. Då bestämdes, att enkorna skulle under fem år från mannens död få njuta det årliga understöd, som skulle för lifstiden hafva tillkommit honom, derest han erhållit afsked (se ofvan). I fall enka under dessa år trädde i nytt gifte, skulle understödet öfvergå till barnen för deras uppfostran.[9]
36.
INKOMSTER OCH UTGIFTER.
Inkomster.De medel, hvarmed amiralitetskollegium skulle bestrida
utgifterna, anvisades hvarje år af kammarkollegium, som
disponerade rikets inkomster för de af kungl. maj:t bestämda
