Appelgren att med biträde af assessorerna i amiralitetskollegium N. Lindegren och M. Pleningius jemte amiralitetsbokhållaren och kassören granska amiralitetets räkenskaper för åren 1644—1647 och deröfver ingifva berättelse till k. maj:t.[1] Sedan berättelsen inkommit, uppdrog drottningen åt kammarkollegium att döma och förfara efter lag och kammarordningen i anledning af “några fauter och origtigheter“, som yppats vid revisionen.[2]
I april 1675 förordnade konung Karl fyra riksråd att
noga undersöka amiralitetsväsendet under “sista regeringens
tid“ (förmyndarregeringen) och derefter gifva konungen en
relation derom.[3] Då sedermera rikets ständers deputerade
vid 1680 års riksdag företogo sin granskning af samma
regerings styrelse och förvaltning, så anmärkte de rörande
amiralitetet:
att de i anseende till amiralitetshufvudböckernas
uppställning icke kunnat komma till något resultat rörande medlens
användande;
att de ej kunnat utröna hvad för hvarje skepps utrustning
borde finnas i förråd;
att de ej heller på något sätt kunnat kontrollera åtgången
af ekvirket för skeppsbyggnaden, emedan så snart virke
ankommit till varfvet på Skeppsholmen, det genast blifvit
summariskt påfördt skeppstimragien, utan räkenskap för hvad
som åtgått för hvarje särskildt skepp;
att de ej kunnat erhålla någon upplysning om
tackelverket, hvad i tackelboden fans år 1660, hvad derefter åtgått
och hvad som var i behåll år 1672; samt
att utgifter för aflöningen, proviant och upphandlingar
så sammanblandats, att ingen säker underrättelse ens om de
redbaraste medlens disposition kunnat erhållas.[4]
Kontanta redogörelsen.Efter den stränga examen, som amiralitetskollegium
undergått år 1636, tillsattes flera redogörartjenster, hvilka
förseddes med instruktioner. Derefter utfärdade kollegiet d. 21
okt. 1637 en fullständig ekonomisk instruktion. Denna var
af hufvudsakligen följande innehåll:
1. “Alla inkomster, så väl penningar som dess värde,
