utnämndes kammarskrifvaren i räkningekammaren Jöns Nilsson till regementsskrifvare vid denna flotta, för hvars underhåll under vintern anvisats 75,000 daler.[1] På amiral Mårten Ankarhjelms flotta till Portugal år 1646 förordnades skrifvaren Josef Tomasson till redogörare för alla uppbörder och utgifter.[2]
När skeppen hemkommo från sina resor skulle amiralitetsfiskalen tillse att, hvad som öfverblifvit, såsom proviant, tjära, ljus, bräder, spik m. m., blef ordentligt återlemnadt till respektive förråd.[3]
Mynt, mål och vigt.Genom kungl. förordningen d. 26 aug. 1633 bestämdes att en daler silfvermynt skulle motsvara två daler i koppar. Härigenom uppkommo benämningarne daler s. m. och k. m. Värdeskilnaden blef större, hvarför genom kungl. förordningen d. 24 mars 1643 stadgades att en daler s. m. skulle motsvara 21⁄2 daler k. m. Genom k. förordningen d. 7 okt. 1665 nedsattes kopparmyntet för tredje gången derhän, att en daler s. m. skulle motsvara tre daler k. m. Räkningen i kopparmynt var allmänt gängse till dess genom sistnämnda förordning stadgades, att silfvermynträkningen skulle vara den officielt gällande.[4]
I detta arbete förekommer blott daler s. m. Till detta myntslag hafva de i handlingarne ofta förekommande daler k. m. och riksdaler blifvit evalverade. Beräkningsgrunden har för kopparmyntet varit nyssnämnda förordningar, så att en daler s. m. ansetts lika med två daler k. m. åren 1635—1642, två och en half daler 1643—1665 och tre daler k. m. 1666—1680. En riksdaler har ansetts lika med en och en half daler s. m. till år 1665 och derefter lika med en och trefjerdedels daler s. m.
På en daler räknades fyra mark, trettiotvå öre eller etthundratjuguåtta fyrkar. En dukat var 100 öre eller 31⁄8 daler s. m.
För en daler s. m. erhölls ungefär, hvad man nu får betala med sex kronor.
Mål och vigt.
En struken tunna = 2 upplandsspänn = 8 fjerdingar eller
