Oljor, hufvudsakligen linolja, men äfven något terpentinolja, införskrefvos från Amsterdam i sammanhang med färgstofterna. Tre åmar (180 kannor) linolja synes hafva varit årsbehofvet.[1]
Penslar, hårpenslar och svinborst för målare, erhöllos likaledes från Amsterdam.[1]
Pottaska för luntbanan och buldansväfveriet erhölls från Riga. Hon kallades äfven för “vedaska“ eller “videaska“ och införskrefs i fat, hvaraf synes hafva åtgått sex om året.[1]
Pumpläder köptes från Amsterdam, åtta à tolf hudar om året.[1]
Salpeter erhölls efter reqvisition från krigskollegium.[2] Det användes till fyrverk och till utredning af brännare.
Segelduk. Denna vigtiga vara hade namn af landet, hvarest hon tillverkades. Amiralitetet sömmade sina segel af svensk, holländsk, fransk och lübsk segelduk.
Den svenska segelduken eller buldan erhölls först från barnhuset i Stockholm vid Rörstrandsvägen. Der inrättades år 1637 ett buldansväfveri “för att lära barnen nyttiga yrken“. Hvad som tillverkades, skulle i första rummet hembjudas amiralitetet, men redan år 1660 hade väfveriet råkat i lägervall. På tillfrågan detta år svarade barnhusbokhållaren, att “tio rullar segelduk funnes, men han visste icke huru han i brist på penningar skulle kunna tillverka mera, emedan ingen synnerligen vill taga sig af det verket.“[3] Då någon buldan icke vidare erhölls från barnhuset, inrättade amiralitetskollegium år 1665 ett eget buldansväfveri på Skeppsholmen.[4] Dessutom köptes åren 1673—1678 tjugutusen alnar buldan af allmogen i Helsingland genom befallningsmannen i Hudiksvall Nils Varg. Samme man uppköpte åren 1670—1673 tre tusen femhundra alnar helsinge-fyrskäftväf att användas till lodjesegel.[1]
Hvad som erhölls inom Sverige var dock ej på långt när tillräckligt för behofvet. Under hela denna period införskrefs betydliga qvantiteter holländsk segelduk från Amsterdam, ett eller flera hundra rullar hvarje år. Denna duk var
