Nilsson till Helsingfors för att från dessa platser öfverföra trupper till Greifswalderön.[1]
Den hufvudsakliga trupptransporten till Tyskland skedde med flottan under amiral Erik Ryning. Enligt sin instruktion skulle han ankra vid Greifswalderön; några af skeppen skulle gå till Wismar med dit afsedda trupper; sedan skeppen med trupperna från Finland kommit dit, skulle han gå hem till Stockholm med alla skeppen i en flotta.[2] Den 2 juli afgick flottan från Skeppsholmen och bestod af ett stort, fem medelstora och sex små skepp. Den 7 juli kom flottan till Dalarö, der Ryning instälde sig samma dag. Den 10 juli embarkerade fältmarskalken Herman Wrangel med trupperna. Den 12 juli gick Ryning till segels. Flottan var fördelad på två eskadrar: den 1:a under Ryning på Kronan (1) med Nyckeln (2), Samson (2), Trekronor (3) och Fortuna (3); den 2:a under amiral Åke Ulfsparre på Smålands Lejon (2) med Mars (2), Apollo (3), Andromeda (3) och Salvator (3). Skeppen Jupiter (2) och Rekompens (3) beordrades att stanna qvar under viceamiral Simon Stewart för att invänta Norrlands och Österbottens krigsfolk och sedan följa efter hufvudflottan. Den 19 juli ankrade flottan vid Greifswalderön, utom Smålands Lejon (2), Mars (2) och Apollo (3), hvilka skickades till Wismar med de trupper, de hade ombord, och för att derifrån hemta fältmarskalken Johan Banérs lik. Trupperna landsattes på Greifswalderön d. 20—23 juli, hvarifrån de af generalguvernören i Pommern fördes med farkoster till Wolgast. Den 21 juli kom viceamiral Lars Bubb till flottan med sina tre skepp från Åbo och d. 31 juli viceamiral Stewart med sina två skepp från Dalarö. Den 2 augusti seglade flottan från Greifswalderön och ankrade i Dalarö hamn d. 7 augusti.[3]
Två små skepp skickades med arklipersedlar och kläde till Stralsund.[4] Spanmål och proviant hemtades med fyra små skepp från Finland, Nyen, Narva och Riga.[5] I stället skickades spanmål med tre andra små skepp från Stockholm till Reval.[5] Fyra skeppslaster hampa och master hemtades från Riga, tre laster virke och master från Småland, en last master från Ekenäs i Finland och en last tegel från Åland.[5]
Från Stockholm öfverfördes brandenburgska sändebud
