Sida:Zettersten-Svenska flottans historia åren 1635-1680.djvu/388

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
370
43. SJÖTÅG.

anfallet under två dagar, som flottorna höllo hvarandra i sigte.[1] Efter tillökningen i Wismar bestodo nu de förenade flottorna af tillhopa nio medelstora och tjugufyra små skepp, tre brännare, fyra galioter och en pinass med tillhopa omkring 880 stycken och 3,340 man. Som man i Danmark trodde, att svenska flottan låg aftacklad i Stockholm, så hade man redan upplagt en del af danska flottan i Köpenhamn och höll i sjön blott en eskader, som ansågs våra tillräcklig att möta Thijssens flotta. Under befäl af amiral Pros Mund bestod denna eskader af två stora, fyra medelstora och nio små skepp, en galeja och en galiot, förande tillhopa 425 stycken och var således ganska underlägsen sina motståndare.[2]

Så snart stormen något bedarrat på söndagsmorgonen d. 13 okt. gaf Wrangel tecken att lyfta ankar och gick på fienden. Amiral Pros Mund på Patientia (1) jemte skeppen Oldenburg (1) och Lindormen (2) upptogo striden, men Tre Lejon (1) och de smärre danska skeppen följde icke med och råkade komma under Thijssens flotta. Denna, som fick lofven, eröfrade ganska snart skeppen Tre Lejon (1), Fides (2), Två Lejon (3) och Hafshästen (3), hvarpå de danska Neptunus (3), Nättelblad (3), Stormarn (3) och Kronfisken (3) togo till flykten under Låland och löpte på strand, men togos lyckligt derifrån. Skeppet Delmenhorst (3) sattes i brand på stranden af kapten Pierre Banneau på brännaren Delfin (3). Skeppet Markattan (3) samt galejan Höjendal och en galiot kunde man icke så i hast taga af grund å stranden eller sätta i brand, emedan de försvarades af ett batteri i land. Emellertid fortsatte Wrangel på Smålands Lejon (2) sin strid med skeppen Patientia (1), Oldenburg (2) och Lindormen (2) till dess hans segel och tåg blifvit så sönderskjutna, att skeppet ej längre kunde styras, utan han måste hålla af att bota skadorna. Då äntrades och eröfrades Patientia (1) af skeppen Göteborg (2) och Regina (2). Brännaren Meerman (3) stack skeppet Lindormen (2) i brand. Kort derefter äntrades skeppet Oldenburg (2) af kapten Jakob De Bouir på Vesterviks Fortuna (3), biträdd af Leoparden (2) och Svan (3). Striden varade från kl. 10 f. m. till 4 e. m. Af den danska flottan återstodo blott skeppen Pelikan (2) och Lammet (3), hvilka,

  1. A. K. reg. 1644: K. G. Wrangels journal.
  2. H. G. Garde: Den danske og norske Sømagts historie sid. 206—207.