ekvirke från Riga, en last stycken från Näfveqvarn till Wismar samt tjära och spik m. m. till flottan i Wismar med skeppen Rafael (2), Gamla Fortuna (3), Salvator (3) och Tigern (3).[1]
I maj öfverfördes generalguvernören amiral Erik Ryning till Riga med skeppen Trekronor (2) Hafsfrun (3) och Oxen (3); tillbaka till Stockholm hade skeppen fältmarskalken Herman Wrangels lik.[2]
År 1645.Hufvudflottan blef bittida i ordning detta år. Under amiral Åke Ulfsparres och amirallöjtnant Klas Bjelkenstjernas befäl lemnade hon Stockholm d. 13 maj och ankrade i Dalarö hamn d. 17. Hon bestod af fem stora, sju medelstora och elfva små skepp, tre brännare och en galiot. Den 20 maj kom drottning Kristina ut till Dalarö.[3] Der utfärdade hon följande dag instruktion för amiral Erik Ryning såsom högsta befälhafvare öfver såväl denna flotta som äfven numera generalen och rikstygmästaren Karl Gustaf Wrangels flotta i Wismar jemte amiral Mårten Ankarhjelms flotta i Göteborg. Dalarö-flottan skulle Ryning fördela på tre eskadrar, af hvilka han med viceamiral Henrik Gerdtsson (Sjöhjelm) skulle föra den mellersta, amiral Åke Ulfsparre den högra och amirallöjtnant Klas Bjelkenstjerna den venstra. Så snart han intagit krigsfolket, skulle han gå till sjös, taga kosan öster om Öland förbi Bornholm till Dornbusch under Rügen. Der skulle han förena sig med Wrangels flotta från Wismar. Efter öfverläggning med Wrangel om flottans operationer, skulle han sända fältmarskalken Gustaf Horn i Skåne bref med underrättelse om hvad som beslutats. Hufvudsyftet skulle vara att instänga danska flottan i Köpenhamn och hindra danskarnes förbindelse med Skåne. Vid förfall för Ryning att föra öfverbefälet, skulle detta öfvertagas af Karl Gustaf Wrangel, efter honom af Åke Ulfsparre och vid hans förfall af Klas Bjelkenstjerna.[4]
Den 21 maj affärdade Ryning skeppen Rekompens (3) och Vestervik (3) till general Wrangel i Wismar med order att gå med sin flotta till Dornbusch. Sjelf gick han till segels följande dag, men måste för sydlig vind ankra redan vid
