stanna qvar med sina skepp och gick sjelf med den öfriga flottan till sjös för att gå i vinterhamn. På grund af tjocka och nordvestlig vind kom Wrangel tillbaka med flottan till Danzigs redd d. 13 november. Den 19 utförde han en rekognoscering till lands åt Oliva kloster. Den 21 beslöt han att hemskicka större delen af qvarvarande flottan. Han beordrade amirallöjtnant Gustaf Wrangel att segla till Sverige med skeppen Månen (2), Merkurius (2), Andromeda (2), Wismar (2), Örnen (2), Falken (2), Svärdet (2) och Fortuna (3). De gingo till segels d. 22 november, men till följd af en V. N. V. vind måste de ligga två dagar under Hela, innan de kommo till sjös.[1] Efter en stormig öfverfart kom Gustaf Wrangel i början af december lyckligt till Dalarö med alla skeppen, utom Andromeda (2).[2] Detta skepp hade af stormen skilts från de andra och strandat vid Södra Möckleby (Degerhamn) på sydvestra kusten af Öland.[3]
Nu voro blott fem skepp qvar på redden för Danzig, nemligen Amarant (2) och major Strussflychts fyra skepp Apollo (2), Fenix (2), Jägaren (3) och Höken (3). Någon tull hade Strussflycht ej kommit i tillfälle att utkräfva. Hellre än att betala tull hade köpmännen i Danzig stängt tullkammaren och låtit handeln afstanna. Skepp, som voro destinerade till Danzig, fingo lossa sina varor i andra hamnar. Den 25 november gingo alla skeppen till segels under befäl af riksviceamiralen på Amarant (2) och ankrade vid Greifswalderön d. 28. Den 30 november beordrades major Strussflycht att segla till Stralsund med skeppen Fenix (2), Jägaren (3) och Höken (3) samt stanna med dem qvar der öfver vintern. Sjelf gick riksviceamiralen samma dag i land och hemskickade Amarant (2) och Apollo (2) till Stockholm. Det förra skeppet kom in till Dalarö d. 5 och det senare d. 7 december.[1]
Till följe af den stora trupptransporten till Tyskland blef varutransporten med flottans fartyg detta år ganska obetydlig.
- ↑ 1,0 1,1 A. K. reg. 1655: Wrangels journal.
- ↑ A. K. reg. 4⁄12 1655.
- ↑ Sedan man kryssat flera dagar, utan att se land, kunde man under en mörk natt skönja landet. Styrmannen ansåg skeppet vara i sin rätta kosa mellan Öland och Gotland, då det i stället var mellan Öland och fasta landet. (A. K. ank. handl. år 1656: Undersökningsprotokoll). Ölands Södra uddes fyr fans ej då, än mindre Utgrundens fyrskepp rätt utanför Möckleby.
