Sida:Zettersten-Svenska flottans historia åren 1635-1680.djvu/500

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
482
43. SJÖTÅG.

nu ansvaret för skeppets säkerhet. “Till honom kom efter en stund styrmannen och sade: Vi måste taga lodlinan och försöka huru djupt här är, om skeppet utan skada i denna storm ligga kan. Då försöktes och vardt fyra famnar. Då sade styrman: Herr kapten, vi måste vinda vårt ankar något och fira på våra kablar att vi falla litet bättre neder. Då kapten Haas svarade: Det må vi göra. Och till största olycka hissade inte bättre ankaret, än att kablarne, som voro fastgjorda i land, sprungo af och skeppet således uti den stora stormen kom uppå grund att stöta, vardt läck och omsider gick till grund“.[1] Skeppet låg förtöjdt med aktern mot land under skansen på sydöstra sidan af den lilla Skansholmen. Då man nu började vinda på ankaret, släppte det. Förtöjningarne i land frestades då så hårdt, att de sprungo och skeppet kom af den starka sydvesten i drift. Det dref 630 meter i nordost till en liten kobbe omkring 70 meter från södra spetsen af Aspö. Der slog sidan mot en utskjutande undervattensklippa. Amirallöjtnanten Krister Boije säger i sin journal, att skeppet dref på klippan, vattnet började sqvala in i krutkammaren och oaktadt man pumpade med fyra pumpar, tog vattnet öfverhand. Fören började sjunka och vattnet kom in genom nedra öfverloppet, hvarpå skeppet lade sig på sida och sjönk.[2] Detta skedde vid södra kanten af kobben, sedan kallad Äpplet. Större delen af besättningen räddades. Kapten Haas och styrmannen insattes i arrest. Den förre frigafs visserligen efter ett halft år, men entledigades ur tjensten med år 1677.[3]

Äfven detta års händelser till sjös skulle rättsligen undersökas. Konungen skref d. 13 juni till rådet i Stockholm, att samma kommissorialrätt, som d. 6 mars blifvit förordnad att ransaka om fjolårets fruktlösa expedition,[4] skulle tillika undersöka sjöofficerarnes förhållande i de två sista bataljerna och om skeppet Äpplets (1) förolyckande. Rätten skulle döma efter sjö- och krigsartiklarne, “utan att hos Oss om execution vidare förfrågas“.[5] Genast skickade rätten ut till Dalarö åtta inom sig utsedde deputerade, hvilka der höllo förhör d. 17,

  1. R. A. Sjöexpeditioner: ransakning 56 1676.
  2. R. A. Krigskommissioner 1676.
  3. S. K. A. D 11 1680: löneliqvider.
  4. Se sid. 36.
  5. R. R. 136 1676.