juli träffade han utanför Hangö en dansk kapare med tre eröfrade farkoster. Dessa återtogos, men kaparen kom undan, emedan han seglade bättre.[1] Dessa kryssningar fortsattes ända till november.[2]
Konungen hade befalt, att hufvudflottan skulle vara färdigrustad d. 15 april.[3] Till befälhafvare för densamma utsågs amiral Hans Wachtmeister, hvilken erhöll sin instruktion d. 18 april. Han skulle dela flottan på två eskadrar, den 1:a under honom och den 2:a under amiral Erik Sjöblad. Så snart flottan blifvit samlad i Dalarö och säkerhet funnes, att man ej skulle möta fiendtliga flottan, skulle Wachtmeister gå till Kalmarsund. Der skulle flottan läggas på sådant sätt, att hon vore i säkerhet för anfall, men kunde lätt komma ut, om någon fördel skulle yppa sig. Vid första lägliga tillfälle skulle spanmålsskepp konvojeras till Stralsund för denna stads högst nödiga undsättning.[4]
I medlet af maj var flottan på väg från Stockholm till Dalarö. För att detta skulle hemlighållas för den ännu icke utlupna danska flottan, så qvarhöllos alla utgående köpmansskepp i Dalarö och Sandhamn, äfvensom alla bref i Jönköping, som deröfver skulle befordras till Halmstad eller Göteborg. Den förra åtgärden hade vidtagits af amiralitetskollegium och gillats af konungen. Om brefvens “arresterande“ hade konungen förordnat.[5] I slutet af månaden var flottan samlad och amirallöjtant Fredrik Ewert Taube skickades till Dalarö att mönstra besättningarne.[6]
Den 31 maj afseglade skeppen Fenix (2) och Delfin (3) på kryssning mellan Gotland, Öland och smålandskusten för att kunskapa. Den 9 juni gingo de in till Herrhamra (i närheten af Landsort) och stötte derifrån följande dag till hufvudflottan.[7]
Den 1 juni kom amiral Wachtmeister ut till Dalarö. Han seglade med flottan till Elfsnabben d. 6 juni.[8] Derifrån gick han till sjös på qvällen d. 9[9] och ankrade d. 12 juni under Ölands södra udde på 25 famnars vatten.[10] Dit beordrades
