Han afled 1672, utan att hafva redovisat, ty ännu 1680 häftade hans sterbhus i skuld till armbössan för 1,864 daler.[1]
År 1675 beslöts att en särskild hufvudbok skulle upprättas öfver armbössemedlen, hvarför kassör Lindeblads lön ökades till 300 daler per år.[2] Lindeblad upprättade då en sådan bok för år 1674, hvilken ännu finnes i behåll.[3] Han var en duglig och redbar man och erhöll 1675 titel af “bokhållare af armbössemedlen“.[4] Hans lön hade utgått af armbössans medel till år 1677, då den uppfördes i riksstat, men indrogs i 1679 års stat. Amiralitetets kassör skulle handhafva armbössemedlen.[5] Lindeblad blef således utan tjenst och hans uppbörd öfvertogs utan anmärkning af amiralitetskassören Petter Fougman.[6]
Inkomster och utgifter.Armbössans inkomster bestodo denna tid af:
afdragen å lönerna enligt 1642 års beslut (den s. k.
“fjerdedelsöre-kontributionen“),
tullkontorens armbössemedel,
lästpenningar,
frivilliga bidrag i amiralitetets armbössor,
sakören och böter samt
räntor å utgifna lån.
Dessa olikartade inkomster sammanfördes utan åtskilnad, emedan de alla voro afsedda för samma ändamål.
Enligt ofvan anförda beslut af år 1642 skulle en hvar under amiralitetet afstå till armbössan en fyrk af hvarje daler, han uppbar i lön och underhåll. Denna innehållning utgjorde således ett fjerdedels öre på dalern eller 0,8 procent. Den uträknades och innehölls af amiralitetskassören å all utgående aflöning, utom presternas. Innehållningen uppgick år 1653 till 653 daler och 1669 till 1,294 daler.[7]
År 1646 underrättade amiralitetskollegium drottning Kristina om amiralitetets “officianters“ beslut år 1642. Men som så många sjuka, förlamade, åldriga och utlefvade karlar funnos vid sjöstaten, som icke kunde tjena längre och derför saknade uppehälle och som det vid Danvikens hospital “var fullt“, så blef det beslutade bidraget ej tillräckligt. Derför anhöll kollegiet, att för ändamålet måtte anvisas alla de
