armbössan i aflidne generaltullförvaltaren Vilhelm Drakenhjelms gods i Småland.[1] Kronan hade nemligen en stor fordran i Drakenhjelms sterbhus. Armhössans fordran blef dock icke härigenom betald.[2]
Man kunde hafva väntat, att kronan skulle hafva förlorat krediten hos armbössan, då hon var en så dålig återbetalare. Ingalunda. Räntefoten blef blott ökad! Armbössan utlånade nemligen ytterligare till amiralitetet år 1670 340 daler, 1671 1,300 daler, 1673 1,000 daler, allt mot åtta procent ränta, och år 1679 9,000 daler mot tolf procent.[3]
Armbössans kapitalbehållning var vid periodens slut, som ofvan visats, icke obetydlig och mer än tillräcklig för utgifterna. Men behållningen var blott skenbar och existerade ej i verkligheten. I sin berättelse till k. maj:t d. 7 oktober 1697 yttrar amiralitetskollegium rörande armbössan, att dennas tillgångar voro år 1680 “alldeles distraherade och dels till andra usus disponerade samt resten till sådana personer utlånta, hos hvilka man föga eller nästan ingen betalning med säkerhet hade att förvänta, så att vid denna kassa då intet öfver några hundrade daler s. m. funnos i behåll“.[4]
Armbössans förvaltning är typisk för sin tid. Hvad som saknades och vållade hennes ofärd, var en god tradition.
⁎
