daler enligt en till rätten af amiralitetskollegium inlagd räkning.[1] Konungen nedsatte beloppet till 100,000 daler under vilkor att summan genast inbetalades för att lemna medel till den då så angelägna värfningen.[2] Stenbock torde genast hafva erlagt 60,000 daler, ty i bref till amiralitetskollegium d. 23 april 1677 ber han om anstånd med resterande 40,000 daler, emedan han förpantat alla sina gods, några kontanta penningar egde han icke och krediten var slut.[3] Sedan torde dock beloppet blifvit till fullo betaldt, ty den 9 nov. 1677 förklarade konungen att riksamiralen fullgjort sin dom och var till sitt riksamiralsembete fullt restituerad.[4]
2.
OFFICERARE.
Öfverbefälet utgjordes vid periodens början af amiraler,
amirallöjtnanter, majorer, kaptener, löjtnanter och några
fänrikar. Majorerna räknades till flaggmännen eller till lägsta
amiralsgraden. Nästa grad var kaptens. Någon s. k.
regementsofficers grad inrättades ej förr än år 1674, då
kommendörer började utnämnas.
Riksamiral.“Riksamiralen eller den hans ställe företräder, skola alla befäl och gemene vara lydige och hörige uti allt det, som länder till Wårt och rikets bästa“.[5] Utaf amiralerna var han chef för det 1:a af de tre regementena, å hvilka flottan var indelad. Han var sjelfskrifven öfverbefälhafvare på sjögående flotta.
För öfrigt faller största delen af hans verksamhet inom amiralitetskollegium, hvarom förut är afhandladt.
Amiral-general.Amiralgeneralsembetet har under denna period blott riksrådet och fältmarskalken friherre Henrik Horn innehaft. Han hade utnämnts d. 3 april 1677 till amiral och öfverbefälhafvare på skeppsflottan, men som han ansågs böra hafva
