Sida:Zettersten-Svenska flottans historia åren 1635-1680.djvu/70

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
52
2. OFFICERARE.


antalet fänrikar utgjorde åren 1635—1640 fyra och derefter tre till år 1651, då de indrogos och ersattes af underlöjtnanter.[1] Då funnos två fänrikar, hvilka afskedades d. 2 januari 1651.[2]

Adelsbussar.Den 24 sept. 1642 skref riksamiral Gyllenhjelm från Nyköping till amiral Klas Fleming, att han skulle antaga Johan Bär bland de andra adelsbussarne på skeppen, som skola segla till Portugal.[2] Några adelsbussar uppfördes dock ej förr än år 1644 i riksstaten.[3] Då uppfördes femton sådana, hvilka qvarstodo i staterna till och med år 1650.[1]

Adelsbussarne rangerade lika med fänrikar[4] och indrogos samtidigt med dem vid 1650 års utgång, sedan underlöjtnanterna tillkommit. Åtta adelsbussar funnos qvar d. 31 dec. 1650 och samma dag utfärdades deras afskedspass[2]. Af dem var blott en, Johan Lindeberg, af adel.

Den 13 febr. 1665 beslöt amiralitetskollegium att “underlöjtnantschargen“ skulle upphöra och att man i stället skulle åter antaga adelsbussar eller “gefwinder“.[5] Regeringen godkände ej indragningen af underlöjtnanterna, men icke förty började kollegiet att antaga adelsbussar. Som någon lön ej var anvisad för dem i staten, så erhöllo de konstapels lön. Sålunda antogos år 1666 sex adelsbussar.[6] Året derpå funnos sju sådana,[7] men derefter omtalas de ej vidare.

Äfven adelsbussarne permitterades för sjöfart på utländska farvatten för att utbilda sig i navigation och fingo derunder behålla lönen.[8]

Främmande officerare.Sverige var ej denna tid den sjöfartsidkande nation, som landets läge vid en stor del af Östersjön borde hafva kunnat åstadkomma. Följden blef, att det saknades möjlighet att inom landet erhålla nödigt befäl vid örlogsflottan, i synnerhet kaptener och löjtnanter. De måste antagas från främmande länder, der de maritima förhållandena nått en högre

  1. 1,0 1,1 R. A. riksstater.
  2. 2,0 2,1 2,2 A. K. reg.
  3. Ordet härleder sig från det holländska “Adelborst“, som betyder kadett. Det gamla holländska ordet “Borst“ betydde jungman och med detta torde det tyska “Bursche“ (pojke) vara beslägtadt. I svenska handlingar skrefs omvexlande adelsbussar och adelsbursar. De kallades ock någon gång för “gefreider“, som motsvaras af det tyska “Gefreiter“ eller befälsvolontär.
  4. I 1647 års rikshufvudbok äro de sammanförda med fänrikarne.
  5. A. K. prot.
  6. A. K. prot. 18, 1110 och 1311 1666.
  7. A. K. prot. 76 1667.
  8. A. K. prot. 235 1649, A. K. reg. 184 och 18 1667.