landet, som båtsmanshållet äro undergifna, vilja och skola icke allenast hålla vårt vanliga tal af båtsmän alltid vederredo till H. K. M:ts tjenst, utan ock detsamma fördubbla i fall något krig H. K. M:t och riket påföres eller aftvingas skulle; dock så att berörda fördubbling icke må utom denna händelse af oss i någon måtto fordras eller utgå“.[1] Till följe häraf utfärdade konungen genom cirkulär d. 3 juni 1675 befallning till alla landshöfdingar i Sverige och Finland att fördubbling skulle utgöras af alla båtsmanshållsskyldiga, så i städerna som på landet, såsom på sista riksdagen samtycktes, i fall något krig skulle riket påtvingas.[2] Utskrifningsorder utfärdades genast derefter till alla kompanicheferna.[3]
Sedan kriget utbrutit bekräftades 1672 års beslut på riksdagarne i Uppsala d. 25 sept. 1675 och i Halmstad d. 2 mars 1678 med uttryckligt vilkor, att efter krigets slut skulle man återgå till det ordinarie båtsmanshållet.[1] Detta krigs fördublingsbåtsmän förlofvades ur tjensten enligt k. resolutionen d. 2 okt. 1680, men fingo tillsvidare ej bege sig till några aflägsnare orter och ej få taga tjenst vid landtmilitien.[2]
Fördubblingsbåtsmännen skulle hafva detsamma af sina rotar, som de ordinarie båtsmännen.[4]
Från fördubblingen förskonades ej en gång de af danskarne härjade provinserna. “Oafbrända hemman och oruinerade bönder på Öland skola nu såsom tillförene prestera fördubblingen“.[5]
Kompanier.Genom ofvannämnda roteringar åren 1634—1640 uppsattes följande tolf kompanier:
Södermanlands kompani utgjordes af kustsocknarne från och med Vermdö söderut ned till östgöta-kusten jemte Nyköping, Trosa och Södertelje. Kompaniet utgjorde omkring 265 man, hvilka vid fördubbling växte till 430 à 460 man. Dertill kommo Stockholms stads båtsmän, först 160 man, hvilka enligt stadens privilegier d. 10 mars 1636 nedsattes till 100 man.[2] På 1670-talet utbrötos de ur Södermanlands kompani och förändrades till ett sjelfständigt kompani under holmamiralen, kalladt Stockholms stadskompani. Staden
