Siddiskussion:Svenska medeltidens bibel-arbeten (1853).djvu/19

Det finns en krumelur här som jag inte vet hur jag ska tolka.

I rad 7 finns denna krumelur efter Gud och där tolkar jag det som Gudz, vilket är i överenstämmelse på hur genitiv av Gud ser ut 1703. Men jag kan inte fatta hur det ser ut på rad 7 och 11, där man skriver "th?ta" med krumeluren i mitten.

Z där också? -- Lavallen 22 oktober 2009 kl. 16.30 (CEST)

Förkortningstecken? Se till exempel Bidrag Till Biskop Hans Brasks Lefnadsteckning eller Vetenskapsakademiens handlingar.--Edaen 22 oktober 2009 kl. 16.43 (CEST)

Och man skriver ut det som z, men vad är det man förkortat? -- Lavallen 22 oktober 2009 kl. 17.03 (CEST)

mz är förkortning för med, thzta borde stå för thetta?

Burde det ikke være ȝ? V85 10 november 2009 kl. 10.16 (CET)

Oj, det här blir bara mer och mer knepigt! :)

Men varför skulle man skriva Gudȝ, där känns det uppenbart som ett z? -- Lavallen 10 november 2009 kl. 10.23 (CET)

Enligt den engelska artikeln en:w:Yogh så gick det i medeltida engelsk skrift inte att skilja mellan yogh och "krok-z" som vi har här. Så det är i princip samma tecken även om ljudvärdet är helt olika. Här står det dessutom för ett förkortningstecken /edh/et/eth. Då ȝ står för så olika ljudvärden kan det vara en idé att låta det ha kvar ett eget tecken för båda och som jag skrev om lång-s är det här en speciell text då det är frågan om en avskrift och det går inte att komma ifrån att Klemming har valt att representera z/eth med ett ȝ-liknande tecken.--Thurs 10 november 2009 kl. 16.23 (CET)

Sammanfattningsvis

Texten är mycket "speciell" vi skriver "ȝ" när Klemming gör det, men ersätter "a'" med "æ". Det låter bra.

Vi ska ha kvar "ſ", eftersom redan Klemming har valt att göra så? (Har jag förstått dig rätt?) Det rör sig inte om en frakturstil som ska tolkas här, så den tanken kan jag förstå.

I Fjellstedt skiljer man inte på I och J, men jag har ändå gjort så när jag skrivit av eftersom den tidens text (1800-tal) faktiskt skiljde på sådana tecken när man inte skrev med frakturstil. Jag har en upplaga av samma bibeltext, när jag är tveksam. Äldre texter är det självklart att välja att alltid skriva "J", men jag vet inte exakt när den gränsen kommer... -- Lavallen 10 november 2009 kl. 18.04 (CET)

Jo, du har nog uppfattat mig rätt. Det som skiljer detta från att överföra t ex frakturstilen är att dessa tecken verkar medvetet ha valts av författaren.

Angående versalt I och J är de som sagt ofta samma tecken i frakturstilen och jag kan hålla med om att det skulle verka märkligt att representera dem med samma tecken i en 1800-talet. Något exakt datum när man ska sluta med det kan nog vara svårt att fastställa, men före 1700-talet skulle jag tro att stavningen är så pass oreglerad att det blir svårt att avgöra vilket som ska vara vilket. --Thurs 11 november 2009 kl. 00.21 (CET)