Ur Sions högtid en samling versifierade betraktelser över kyrkoårets evangelietexter från första söndagen i advent till palmsöndagen. På Wikipedia finns en artikel om Carl Michael Bellman.
Giv akt, läs templen opp! Sig dagens gryning tänder,
vid kulna vindars fläkt, kring jordens frusna stig;
och nattens lilla ljus till molnet återvänder,
där fästets röda sken i flammor kastar sig.
All nejden runt ikring en helig lovsång fyller,
vid tornens himlaklang och instrumenters ljud;
re'n på sitt hyende bärs templets helga skrud,
vars kärl små lampors eld bestrålar och förgyller.
Så hasta, vandringsman, omgjorda dina länder,
begynn med detta år för Herran visa dig.
Re'n Sions väktare, med kalkarna i händer,
i virkat purpursläp till jorden buga sig.
Vid deras djupa suck, vad glans i templet råder!
Ett stråligt Jehovah från deras bröstduk går,
och under korsets fot, där altarbordet står,
dess duk utbreder sig i rosenröda våder.
Träd in, du menighet, vid det basunadunder,
som, mellan dubbla kor av starka stämmors lopp,
än skallar Herrans lov, än ristar templets grunder,
och än de gyllne valv med bävan fyller opp.
Böj dina trötta knän, och i en helig dvala,
med handen för din syn, i samvetslugn bekänn:
din frälsare är född som menskosläktets vän,
att med sitt dyra blod din syndaskuld betala.
Välan! ditt bröst begär en kunskap nu tillika,
där du inom ditt skrank i tårar hukad står:
om frälsarns födslofest - så har profeten Mika
den stjärnans gryning spått för många tusen år.
Läs Skrifterna och märk: en evig sannings styrka
om allt hans dyra värv utgjutes till ditt väl;
ty buga dig än mer med en botfärdig själ,
att fröjdas i hans namn och all hans godhet dyrka.
En kunskap mera klar skall här din själ upplysa,
vid detta sakrament, omskärelsen, i dag:
dess helga förebild en tröst inom sig hysa,
som ger dig ljusets fröjd i mörkrets villodrag.
Det lagens Herre var, som, att sig uppenbara,
fast utan synd och vank, blev människa i allt;
att lagens skarpa udd själv underdånig vara
och skingra allt det kval, som oss var anbefallt.
Det blod, som pressas ut - stig opp, du man och kvinna! -
uti dess röda språng en förebild du ser
av det som skulle snart för världens synder rinna
och avgrunds vreda svalg i flamman kväva ner.
Vårt återlösningsverk - uti de sälla orden
beprisen frälsaren, på denna högtidsakt.
I detta dyra namn, av ängelen nu sagt,
sig böje alla knän i himlen och på jorden.
