När Oden med Asar från solens land
Drog segrande in över Sundet
Och spridde ett släkte kring Mälarens strand
Med ljuset i tanke och svärdet i hand —
Då stiftades Götaförbundet.
De ättgode män, som i kungsstol ställt
Kring bordet i höga Valhalla,
Och hjälten, som blödde på Lützens fält,
Och han, som drog djärv över fruset Bält,
De voro förbundsbröder alla.
Linnæi system, som för oss tyder ut
Var dalens, var ängarnas runa,
Och Polhems kalkyler och Vasas beslut
Och Kellgrens evärdliga sånger till slut,
De äro förbundets Iduna.
Vad storsint är handlat i farans stund,
Vad skönt som är bildat i Norden,
Vad ädelt som blomstrar på järnmängd grund,
Det kommer dock allt från det gamla förbund,
Församlat på toppen av jorden.
Så länge det finns av den fria ätt
Blott två, mellan fjällen och Sundet,
Som låga för sanning och våga för rätt,
Så länge bryts icke förbundet så lätt;
En skål för det fasta förbundet!
