Från Wikisource, det fria biblioteket.
| Ur Iduna, sjunde häftet, 1817 |
En telning, född af södra solen,
till Norden flyttad, drogs Du fram.
All blomningstid är korrt kring polen:
Bär frukt, Du Konungsliga stam!
Lyft Kronan emot himlarunden
och sträck Din rot, lik fjellens trygg,
djupt i den jernbemängda grunden,
och berg och dalar öfwerskygg!
Wälkommen, Prins, bland Swenske männer!
Tag afsked af Din barndomsår!
Ifrån i dag Dig Ryktet känner;
Nu är Du Nordens, är du wår.
Omkring de gamla kämpasäten
de höga skuggor gå igen.
Fördunklad blott, men ej förgäten
är storheten i Norden än.
Och Lejonet, som springer öfwer
de strömmar tre med lätta fjät,
en mäktig ledare behöfwer:
War stark, om Du will tygla det!
Så fyll din plats i höga Norden,
på hopp och minnen lika rikt;
och weckla ut Ditt lif för jorden,
en nywigd segerfana likt!
