Sköldebrev för Magnus Lagercrantz
|
| Givet Kungsör 13 februari 1682 På Wikipedia finns en artikel om Lagercrantz. |
E. Linsköld
Sköldebref för StatsCommissarien
Magnus Gavelius.
Wij Carl &c. Görom witterligit, att aldenstund uti alla tider, hos mäktige och wise Regenter, besynnerlig Wåre förfäder Sweriges Konungar hafwer warit, som det och ännu i alla Riken är ett berömligit bruk, att de som hafwa beflitat sig om ähra och dygd, och genom gode nyttige och trogne tienster giort sig hos deras Öfwerhet wälmeriterade, altid hafwe ärhållit någon förmån framför andre, och med särdeles ära och kännetekn wordne beneficerade, alt till den ända, att dygd och ähra derigenom måtte blifwa hållen i wärde och wördning, så och slike personer måtte så mycket mera deras meriter till godo, och sig öfwer ber:de nådetekn, icke mindre hafwe sielfwe til at hugna och frögda, än andre af deras exempel, upwekas till at trakta effter det som gått är, och på alt sätt om sådana saker sig at winlägga, hwilke deres Öfwerhet och det algemena bästae kunde lända till tiänst och wälsfärd, samt dem sielfwa till widare opkomst och framsteg, enkannerligen hafwa sådana höga Potentater dem med Adelige titlar privilegier och friheter benådat, hwaraf deras effterkommande sin första begynnelse och ursprung af en Adelig och Ridderlig härkomst hafwa draget och räkna kunnat. Effter nu Wåår Tro Tiänare och StatsCommissarius uti Pommeren Erlig och förståndig Magnus Gavelius är af hederwärde Föräldrar född, och kan hugna sig af sine Förfäders wälförhållande trogne tiänster och meriter wid Justitiae wäsendet, och särdeles uti Wår HåfRätt i Jöneköping, der hans Fader en rum tid för Assessor wäl och berömligen upwaktat, i consideration af hwilket Han och af Hennes M:t Drotning Christina med några gods under Norköpings besluts wilkor är beneficerad worden; hafwer han och sielf af ungdomen beflitat sig om et ärbart, Cristeligit och dygdigt lefwerne, och der jämte städze haft sitt wisse ögnemärke der på, huru han måtte kunna få tilfälle till at göra sig wärdig och skickelig, at bewisa sin öfwerhet gode och nyttige tiänster, och altså sedan han, effter gode anlagde Fundamenter uti Studier och sin fuländade resa åt Hålland, hwaräst han en tid uti skrifwande och bokhålleri, har sökt at göra sig perfectionerad, engagerat sig först i tiänst för en Cammarskrifware hos sal: RiksMarsken Gref Carl Gustaf Wrangel, hwarutinnan han, till dess särdeles gode nöje och behag, sig så wäl förhållit, att han icke långt dereffter är blefwen befodrat uti Wårt CammarCantzelie, och yttermera, när Wij Anno 1674 resolverade till Krigsexpeditionen på tyska båtten, Bokhållaretiänsten wid Armeen honom worden confererat, hwilken bestälning han både så länge sal: RiksFältherren förde commendet öfwer Armeen, jemwäl sedermera en god tid då H: Fältmarskalken Königzmark emottog till bägges deras contantement troligen och berömligen förwaltat, blifwandes i medlertid brukat uti åtskillige importante ärender och beskickningar hit öfwer till Oss, medan kriget påstod, och det icke utan största sin möda, lifsfara och äfwentyr, både öfwer Siö och land, särdeles och i synnerhet A:o 1676 och 1677, då icke allenast Oss all Correspondence och Communication war betagen utaf Wåre fiender, utan och at man nästan för helt omöjeligit hölt wid den Saisonen af året med farkåst at öfwerkomma, doch sådant alt oachtat har han både resan wäl och lyckeligen fullbrakt, jämwäl haft med sig, til alles deras frögd och fägnad derute de hugnelige tiender om den härlige Victorie, den högste Gud Oss förlänte öfwer de DAnske d. 4 Decembris 1676; I anseende till alt detta åfwan berörde ägom Wij billigt föranlåtne wordn, honom d. 15 Novembris 1677 KrigsCammereraretiänsten wid Wår Armé och Pomerska Milice, at anförtro coh updraga, hwarpå han och widare effter unfången depech ifrån Oss, och wid sin öfwerkomst till Pmeren, andra gången warit beordrat, utaf H: Fältmarskalken Königsmark, at göra en resa först åt Hamburg, och der ifrån på Paris. Och ehuruwäl man då äfwen wäl på alla sidor så insperrad och bloqverad war, at han swårt hade till at komma fram, brakte han likwäl sig med gått maner och conduite igenom, och sin Commission, så wäl till Wår tiänst oc nytta, samt Fältmarskalkens goda nöje och åstundan äflade och förrättade, at Wij orsak hafwe med särdeles ynnest och nåde sådant at anse, efftersom Wij åth honom, wid erhållen fred, d. 5 Octobris 1679 med Estats Commissarie Chargen uti Pommern hedrade, och der på sielfwa andre gången åter till Frankrike honom affärdade; på det han sedan med så mycken bätre Wår frucht och nytta, samt sin egen ro och förnöjelse måtte kunna fulgöra dess plicht och devotion der ute, hwilket Han och wärkeligen har låtit påskina genom de många reale prof Wij funnit af Hans Capacitet ifwer och Zele, till at främja Wår tiänst och Interesse. Så at Wij nogsamt kunnom göra Oss försäkrade, at han jämwäl ytterligare och alt framgent warder der utinnan fortfarandes, fördenskul honom och, jämte ber:de StatsCommissariebestälning, öfwer Inspctionen wid Licenterne uti Pommeren är lemnad; Doch, på det Han desto mera måtte styrkas uti ett sådant berömliget och lofwärdigt upsåt, at tiäna troget och göra wäl, hafwom Wij låtit finna Oss benägne, at öka hans heder, och i regard till ofwan förmälte motiver, af gunst och nåde, samt Kongl: macht och myndighet hans condition och stånd förbätra welat, göra det samma och i krafft af detta Wårt öpne bref, i så måtto, at Wij unne, skänke och gifwe honom StatsCommissarien Magnus Gavelius och alla hans effterkommande ächta lifsarfwingar, så födda, som ofödda, så man, som qwinkön, adelig titel, wapn och Privilegier, samt effterföljande namn och Sköldemärke, nämligen. En sköld fördelt i tu fält, det understa gult med en flygande Örn uti, förandes i näbben en lagerqwist; Det öfre fältet blått, med en förgylt lagerkrants emellan twänne gyllene stiärnor; ofwan på skölden en tornerhielm med fäm öpningar wäl utzirat, och der öfwer twenne wingar, halfblå, halfgule, löfwärket af samma färgor med rött bemängt aldeles som wapnet står här hos afsat och målat; eftersom Wij och effterlåte Merbemte StatsCommissarien Magnus Gavelius, at han och hans ächta lifsarfwinga, till en åtskilnad ifrån andre Familier här i Riket sig Lagerkrants nämna och skrifwa måge och skole detta förberörde Sköldemärke, wapn och namn få föra och bruka i alle adelige och Ridderlige Occassioner, handlingar och samqwämen &c.