Skogen
| ← Sommarnatten |
|
Bäcken → |
| Ur Svenska Familj-Journalen Band XII 1873, N:o 10(311) Se digitalisering på ALVIN! |
Skogen.
u susande skog, som gungar för vind!
Du svalkar den smäktande vandrar’ns kind
Och fröjdar hans hjerta och tjusar hans syn,
Då solen bränner i skyn.
Du öppnar för alla din lugna hamn:
För fattig som rik står öppen din famn,
Och derföre namn, som från fädren gått,
Af fattigmans-tröja du fått.
Du ekorren hägnar i lek och lopp,
För fåglarnas sång slår du salarna opp,
Åt fisken du breder din skugga vid strand
Och barr får myran i sand.
Kring bygden din skyddande ring du slår.
Du bleks ej af solen, på stormen du rår.
För menskan predikar du dag ifrån dag:
Var stark! håll färgen som jag!
E. S—dt.
