Skräckregementet i Kongostaten
|
| Östgötaposten 14 augusti 1903 (Sidindex) |
[ sida ]
Skräckregementet i Kongostaten.
I Central-Afrika, omkring den stora Kongofloden, ligger den ”oafhängiga” staten, Kongostaten, af en storlek som Tyskland och Frankrike tillsammans. Den är närmast att betrakta som den belgiske konungens och några andra belgiska kapitalisterns privategendom och står under kontroll af stormakterna, som hafva rätt att ändra dess styrelse, om de anse det nödvändigt.
Kongostaten erbjuder ett typiskt exempel på, hvart den ohejdade guldhungern kan leda. De belgiska kapitalisternas herravälde är ett skräckherravälde utan like, och de ha i Kongostaten skapat ett helvete på jorden.
I många år har det anförts klagomål öfver förhållandena därnere; år efter år ha dessa klagomål blifvit starkare, och nu ser det ut, som om de omsider skulle ha nått stormakternas öron, ja, det är nu fråga om att stormakterna skola inskrida.
En engelsk författare vid namn Bourne har nyligen utgifvit en bok, hvari han skildrar dessa förfärliga förhållanden. Landet är deladt mellan flera aktiebolag, i hvilka kungen af Belgien i regeln är den störste aktieegaren och hvilka bolag gifva en oerhörd profit.
Denna profit erhålles dock genom den mest himmelsskriande grymhet. Den viktigaste produkten är kautschuk. Aktiebolagen uppdraga åt negrerna att sälja åt dem en viss kvantitet kautschuk till ett pris, som bolagen naturligtvis själfva bestämma. Om en by icke levererar den befallda kvantiteten kautschuk, utsändes genast en straffexpedition mot densamma. Byn blir därefter uppbränd, allt af värde bortröfvas, män och barn dödas och kvinnorna öfverlemnas åt soldaterna. En svensk missionär, hr Sjöblom, har sålunda berättat om 45 byar, som blifvit behandlade på detta sätt.
En deltagare i en af dessa expeditioner, hr Moray, berättar följande:
”Vi voro en afdelning på 30 man, under befäl af van Eycken, hvilken sände oss in i en by med order att mörda alla: män, kvinnor och barn. Vi funno infödingarna i lugn och ro sittande tillsamman, och vi frågade dem, hvad de tänkte göra. Då de icke kunde svara härpå, öfverföllo vi dem och dödade dem alla utan barmhertighet. Då van Eycken kom till oss, befallde han oss ytterligare att afskära männens hufvuden och hänga upp dem på bypalissaderna, lemlästa kvinnorna och barnen och korsfästa dem på palissaderna.”
Ofta gå dock ”de hvita djäflarna”, som herska öfver detta olyckliga land, icke så långt. De inskränka sig då blott till att piska ihjäl några stycken negrer eller lemlästa dem.
Flodhästpiskan är här ett mycket ofta användt tortyrredskap. Den brukas här till att tvinga infödingarna att arbeta för de hvita utsugarna och äfven ofta när dessa anse, att infödingarna ej arbeta tillräckligt. Vid första slaget skriker offret till, men efter blott några få slag orkar han endast stöna och vid det femtionde slaget finnes det ej mycket kött kvar på hans rygg.
Ett allmänt användt straff är afhuggandet af den högra handen. De afhuggna händerna rökas och sändas tillika med kautschukskorgarna till stationschefen, som på så sätt får veta, att det sändes så litet kautschuk, emedan ”negrerna varit lata”.
Missionär Sjöblom berättade, att vid ett tillfälle sändes 18 rökta högerhänder och vid ett annat 160. Han berättar vidare följande från år 1895:
”Två à tre dagar efter en drabbning funno vid en död kvinna jämte två af hennes barn. På modern hade bortskurits hennes högra hand. Vid hennes ena sida låg det äldsta barnet. Vid den andra sidan låg det yngsta barnet med höger hand afskuren, men barnet var ännu vid lif och lutade sig mot den dödade moderns bröst. Denna dystra scen bevittnades af fyra missionärer. Jag såg själf barnet. Infödingarna hade börjat skära af den venstra handen, men de hejdade sig, då de märkte misstaget och hade så skurit af den högra i stället.”
Kongostaten har en infödd befolkning på 20 millioner, medan där blott finnas 2,500 hvita. Man skulle då kunna tycka att de infödda lätt skulle kunna befria sig från de hvitas skräckregemente, men det är dock för dem en mycket vansklig sak. De hvita ha nämligen uppsatt en här af 13,000 infödda och därtill en stor reservarmé. Denna här är därtill mycket tillgifven sina hvita herrar till följd af de fördelar, som den åtnjuter. Vid straffexpeditionerna tilldelas nämligen de svarta soldaterna stora byten och nya slafvinnor samt dessutom — menniskokött.
Detta är kanske det skändligaste af allt det skändliga, att de hvita infört kannibalismen i sin här. De tillåta sina soldater att äta sina offer. Efter branden af staden Nyangwe år 1893, berättas det, lär hvar och en af soldaterna ha fått en menniskokropp, och de stekte och rökte köttet och hade proviant däraf för många dagar.