Snösippan/Österländska bildspråk
← Guds kärlek |
|
Sång för Elfsborgs Jägare → |
Tryckt i Snösippan. Poetisk Vinterkalender för 1841. Utgiven av Nils Lilja |
Österländska bildspråk.
(Öfversättning.)
1.
Menniskans företräde.
Äfven djuret fattar ordet,
häst och elefant begripa
sina ledare ; men menshan
fattar hvad som ej blir taladt,
skådar meningen i själen,
läser tanken utan ord.
2.
Vänskapen.
Såsom morgontimmens skugga
är dock vänskap med de onda,
stund från stund den tager af.
Men en vänskap med de goda
växer såsom aftonskuggan,
till dess lifvets sol går ned.
3.
Vänskap af sämre slag är lik ett käril af lera,
lätt det brytes, och knapt botas det åter igen.
Ädlare själar likna en gyllene skål, som ej brytes,
aldrig fläckad af rost, är den och blifver den guld.
4.
Kolet.
Fly den själ, der passionerna bo, som kolet du undflyr:
glödande bränner det dig, slocknadt det smutsar din hand.
5.
Den godes handlingar.
Se, hur den gyllne sol bestrålar morgonens
blommor,
se hur månen i glans gjuter sin dagg uppå dem,
oombedda: så strömmar det friskande regnet till jorden
oombedt: så gör äfven den gode allt godt.
6.
Näktergalen och qvinnan.
Skönhet hos näktergaln, hvad är det? Den älskliga stämman.
Skönhet hos qvinnan, hvad ? Trohet, osviklig och ren.
Qvinnan är mannens hjerta, är husets själ, hon är barnens
moder: på henne allen hänger den kommande tid.