Snart min dag sin afton nalkas:
Clotho tittar fram ur skyn,
ljuvt sirenen leker, skalkas,
simmar tyst i vattubryn.
Atropos svävar,
arbetar och strävar,
sin slända kringvevar:
jag suckar och bävar...
Lachesis förblindar min syn.
Bland spinnrockar, garn och trissor
dödens herrskap jag nu ser,
blomsterkrönta med narcissor,
kasta sina kronor ner.
Skyarna ljunga
och parcerna sjunga,
så gamla och tunga
på molnena gunga,
med glasögon, timglas och mer.
Atropos, min livsgudinna!
välv ej än min hydda kull:
vid mitt glas lät mig besinna
skönhet i sin glans och mull.
- Nej, ingalunda!
Tag glaset och blunda,
fort, drick och begrunda,
fort, marsch från det runda,
från skönhet och skatter och gull!
Tag farväl av allt det sköna,
som naturen rikt utbrett.
Ögat har sin fröjd fått röna:
du grevinnan Ribbing sett.
Packa dig neder
i graven med heder:
sträck ut dina leder
i kistan av ceder -
Aj, amen!... Nu dog jag med ett!
