et är i dag ett så gudomligt väder,
Att jag förtjust min pipa tar och qväder
En herdesång, så obeskrifligt söt.
Ni visst mitt tycke för naturen delar:
Var god och hör, hur vackert jag nu spelar Om menniskor och nöt!
Se denna äng med grönska som ett sammet,
Och dessa får och oskuldshvita lammet,
Som dansar med behag kring söta mor;
Och unga herden, som med hemlig bäfvan
En herrgårds-Dafne ser, som går med stäfvan Att mjölka sina kor!
Gudomligt sött! Det råmar uti dalen,
Och nymfen Eko repar upp finalen
Och bäcken spelar på sin silfversträng.
Ekorren lätt från gren till gren sig svingar,
Och fjäriln tar på purpurväfda vingar Sin lilla hambosväng.
Och lilla myran vandrar tyst och stilla,
Och trastens djupa aftontoner trilla
Med silfverklang igenom skog och lund;
Och välluktmättad vestanvinden kular
Och lätt och lekfullt lilla böljan hjular Utöfver fjärd och sund.
Och som en bön är skogens stilla susning,
Och kreaturen sucka af förtjusning
I aftonsolens sken kring dal och höjd.
Med silfverdagg sig blomsterfolket fuktar,
Naturen som ett himmelrike luktar Och allt är frid och fröjd.
När skapelsen som nu sig uppenbarar
Och uti sång och bilder sig förklarar,
Då är det ljuft att akta på natur’n.
Det är en diktkonst, som är oupphunnen;
Då är det bäst att skalder hålla munnen Och tiga tyst som mur’n.
