1.
Stilla, ljuvlig, underbar
Väller fram en källa klar;
Fadershjärtats varma slag
Driver ådran dag för dag.
Fjärran, dold den källan låg,
Men likväl dess friska våg
Till de fallna väg sig bröt,
Frid i deras hjärtan göt.
Till de fallna väg sig bröt,
Frid i deras hjärtan göt.
2.
Törstande få dricka här,
Liv åt döda hon beskär;
Svalka, läkedom och tröst
Skänker hon ett krossat bröst
Törstar du, så kom i dag,
Drick i djupa, fulla drag,
|: Du skall finna redan här,
Huru ljuvlig Herren är! :|
3.
Till envar, till hög och låg,
Banar sig dess klara våg
För att även på sin färd
Hinna hedningarnas värld.
Så hon liv och salighet
Bjuder åt en mänsklighet,
|: Som helt hjälplös får förgås,
Om den av dess våg ej nås. :|
4.
Och envar, som druckit har
Av den källan underbar,
Skall i härlighetens land
Bo vid själva flodens strand,
Där man inga tårar ser,
Där man ej skall törsta mer,
|: Där man evigt dricka skall
Av den källans rika svall. :|
