Stockholm, Del 4 (Elers 1801)/Kap 400p
XVI.
Hedevig Eleonoræ eller Ladugårdslands Församlings Fattighus.
Gulddragare-Åldermannen Johan Ryman, skänkte d. 6 Sept. 1732, räntan af ett i Banken stående Läne-Capital, 4266 d:r 21 ⅓ öre Caroliner, eller 20,000 d:r K:mt, till vidmagthållande af det Fattighus som vid Ladugårdslands Församlingen, under enskilt Direction, och till ett visst antal af fattige, då nyligen var inrättadt; hvarvid det ock framgent förblifva skulle, under några af Församlingens enskilta Direction, således som det då var inrättat eller framdeles förbättras kunde. Skulle i framtiden emot förmodan, detta fattighus så aftaga, att i brist af Församlingens eget understöd, eller annat biträde, det antagne antal af fattiga, icke kunde deruti underhållas; så skulle ändå, af de anslagne interessen, under lika enskilt Direction, så många i fattighuset njuta understöd, som deremot svara kunde; enär på hvarje person 2 d:r K:mt om vickan, räknades. Directionen skulle för Commissarierne i R:s Ständers Bank, visa redo årligen huru desse interessen blifvit disponerade.
Efter Rymans död förordnade hans enka d. 17 Maji 1738, att tvänne andra Läne-Capitaler, tillsammans 14,000 d:r K:mt, som till andra barmhertighets-verk varit destinerade; skulle äfven tillhöra fattighuset, att blifva en evärdelig och beständig inkomst, för de fattige, som i Hedevig Eleonorae eller Ladugårdslands Församlingens fattighus intagne varda; efter den bästa hushållning, som till deras förmån upptänkas kunde.
Församlingen ägde ett fattighus anlagdt 1730, innan Rydman skänkte något dertill; men då efter Brand- och Politie-Commissionens förordnande, Ladugårdslands Församlingen ålåg; att inrätta ett fattighus för 66 fattige, som ock, enligt kundgjörelsen d. 29 Dec. 1748, var verkstäldt och då tog sin början; uppkom tvist om det så kallade Rymanske fattighusets sammanläggande med Församlingens.
Förenämde testamentariske dispositioners innehåll; så väl, som Församlingens deltagande i det älldre fattighuset; tycktes så mycket mera kräfva deras förenande, under en gemensam vård och styrelse; som då Församlingen med 12,000 d:r K:mts årlig inkomst, nog kunde underhålla 46 fattige; det icke gerna syntes möjeligt att med 1360 d:rs ränta, kunna nära 20 fattige vid det Rymanske.
Efter en lång rättegång emellan båda Fattighusens Föreståndare; blef deras sammmanläggande ändteligen belefvad, och öfverenskommelsen derom af K. M:t d. 13 Maji 1767 stadfästad. I kraft deraf skulle de båda stå under en Directions tillsyn och vård; och som bägge fattighusen voro tätt bredevid hvarannan belägne, och stötte vägg i vägg tillhopa; så vanns äfven derigenom, att husen sammanlades, den förmån, att alla 66 fattighus-hjonen, kunde njuta gemensam själavård af den, vid det älldre fattighuset antagne Predikanten. Uti denna Konungens stadfästelse, tillades ett vite af 1000 d:r S:mt för den eller de, som sökte derutinnan, minsta ändring göra.
Utom de Capitaler Ryman och Asplund skänkt till fattighuset; faststälte K. M. d. 8 Jun. 1784, Repslagaren Olof Roselii disposition af 20,000 d:r K:mt till samma Christeliga inrättning, då 4 nya pensioner inrättades.
Vid Rymanske fattighuset, bestående af 20 fattige, blef enligt Kongl. Resolutionen d. 16 Oct. 1733 en Predikant antagen, om hvilkens aflönande, Föreståndarne hade att sjelfva besörja. För samma Predikant utfärdade Consist. Instructionen d. 11 Julii 1748.
Kongl. M:t beviljade Ladugårdslands fattighus Föreståndare; att af Kronans i Församlingen ägande hus och legänheter, få uppbära de 20 R:dr 32 sk. årligen, till de fattigas hjelp; hvilka fattighuset åtnjutit, då desse legänheter voro i privatorum händer. (C. Protoc. d. 14 Sept. 1778).
De fattigas underhåll skall årligen fordra en summa, omkring 900 R:dr.