Från Wikisource, det fria biblioteket.
|
|
| Svärmor, ho' har ett fasligt hufvudbry | | av Okänd |
|
|
Bröllopsvisa.
Svärmor, ho' har ett fasligt hufvudbry,
Å svärfar, han står och glommar på ny.
Hej , dirum, darum! Hej, dirum, darum!
Hej, dirum, dirum, darium!
Å svärmora vill ha allt på käravis:
Ho låter slagta en fetan gris.
Brua ho va liksom e rofva trind,
Grann, utstofferad som en herrgårdsgrind.
Band och spännen lyste både fram å bak.
Å krona, den bar hon så kapparak.
Å lysepilta ä till kyrkia föut,
Å efter kom hel bruastassa ut.
Å brudgummen satt och koxa på sne',
Å brua, ho gjorde felle så e.
Ändtligen vigde presten hopa dem,
Å så bar de å med bruafolke' hem.
Å borde', ha a så propert fullt me mat.
Å allri nånsin har man sett så myttje fat.
Å flutte här rinner skinkerna ikring,
Å brennevine, hä gick lajet omkring.
Å på hvarenda rätt så skulle supas se'n
Att blötefisken icke skulle kom' igen.
Krösamose pryder tårtere så rart,
Och sockere, dä' ha' ho heller inte spart.
Och se'n bar det å på gård mä' bänk och stol',
Och spelemännen börje gläfse på fejol.
Styfkjortla, hä to' svänjerummet in,
Å luttevattne use studjera umkring.
Å hä va' e dans å hä va' e fläng
Tess bruafolke' skulle gå i bruasäng.
