Svärmor, ho' har ett fasligt hufvudbry

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Svärmor, ho' har ett fasligt hufvudbry
av Okänd
Ur Ny Visbok af B. C., 1893, som hänvisar till melodin i Filekromen, 2: saml.


Bröllopsvisa.

Svärmor, ho' har ett fasligt hufvudbry,
Å svärfar, han står och glommar på ny.
Hej , dirum, darum! Hej, dirum, darum!
Hej, dirum, dirum, darium!

Å svärmora vill ha allt på käravis:
Ho låter slagta en fetan gris.

Brua ho va liksom e rofva trind,
Grann, utstofferad som en herrgårdsgrind.

Band och spännen lyste både fram å bak.
Å krona, den bar hon så kapparak.

Å lysepilta ä till kyrkia föut,
Å efter kom hel bruastassa ut.

Å brudgummen satt och koxa på sne',
Å brua, ho gjorde felle så e.

Ändtligen vigde presten hopa dem,
Å så bar de å med bruafolke' hem.

Å borde', ha a så propert fullt me mat.
Å allri nånsin har man sett så myttje fat.

Å flutte här rinner skinkerna ikring,
Å brennevine, hä gick lajet omkring.

Å på hvarenda rätt så skulle supas se'n
Att blötefisken icke skulle kom' igen.

Krösamose pryder tårtere så rart,
Och sockere, dä' ha' ho heller inte spart.

Och se'n bar det å på gård mä' bänk och stol',
Och spelemännen börje gläfse på fejol.

Styfkjortla, hä to' svänjerummet in,
Å luttevattne use studjera umkring.

Å hä va' e dans å hä va' e fläng
Tess bruafolke' skulle gå i bruasäng.