Svenska industriens män/Otto Edvard Carlsund
OTTO EDVARD CARLSUND.
Ungefär vid samma tid, som Robert Fulton förvånade Amerika med de första ångbåtarne, föddes i Sverge en man, hvilken det var förbehållet, att här utveckla Fultons uppfinning till en för landet betydande industri och, genom sitt personliga föredöme, kanske mer än någon annan, höja det produktiva arbetets ära och anseende. Denne man var Otto Edvard Carlsund, som föddes i Carlskrona d. 1 Okt. 1809.
Vid fjorton års ålder kom Carlsund i skola, der han likväl mera sysselsatte sig med mekaniska arbeten, modellerandet af små fartyg, konstruerandet af qvarnar i leksaksformat och funderingar öfver perpetuum mobile, — än med latinska grammatikan och studiet af de klassiska auktorerna. Icke dess mindre tog han studentexamen och inskrefs till akademisk medborgare i Lund 1829. Det berättas, att då han skulle i akademiens matrikel inskrifva sitt blifvande lefnadsyrke, tecknade han under sitt namn ordet »handtverkare», en så ovanlig titel i ett fakultets-album, att Carlsund för den lärer fått en skrapa.
Han qvarstannade någon tid vid universitetet och aflade till och med förberedande prof för juridisk examen. Men hur det var, sköts lagboken allt oftare åt sidan för arbeten i fysik och mekanik, och det blef honom allt tydligare, att om han allt för väl kunde bli jurist, var han likväl af naturen ämnad till mekaniker.
Han lemnade således akademien för att infria sin titel — af arbetare. Sedan han några år på olika ställen i landet bygt, förändrat och reparerat ångbåtar, bygde han ångaren »Norrland», märkvärdig derför, att det var det första fartyg, på hvilket hans stora och genomgripande uppfinning, den direkt verkande ångmaskinen användes.
Under åren 1839—1842 arbetade Carlsund i London, der bröderna John och Nils Ericsson då äfven uppehöllo sig, och anstäldes under senare tiden af sin vistelse derstädes såsom konstruktör vid det stora mekaniska etablissementet Braithway & komp. — Efter sin återkomst till fäderneslandet, emottog Carlsund 1843 såsom styresman Motala mekaniska verkstad, och från denna tid daterar sig hans mest storartade och betydelsefulla verksamhet.
Hvad denna anläggning blef under Carlsunds hand, är allmänt bekant och behöfver här icke upprepas. Redan antalet af de ångfartyg, som af honom blefvo konstruerade och bygda vid Motala, belöper sig till en ganska respektabel siffra, och likväl torde summan vara ännu större af dem, som på andra håll blifvit bygda efter hans ritningar och modeller.
Ser man åter på beskaffenheten af hans arbeten — och detta bör väl vara den rätta synpunkten vid bedömandet af Carlsunds betydelse inom sitt fack — så är ej mer än ett tal derom, att han genom sitt snilles kraft och uthållighet, icke allenast bragt ångmaskinsfabrikationen och fartygskonstruktionen till en hög grad af fullkomlighet, utan stält denna industri, hvad Sverige vidkommer, i full jemnbredd med andra rikare länders.
Efter aderton års nitisk verksamhet vid Motala drog Carlsund sig tillbaka i det enskilda lifvets lugn. Hans förtjenster hafva både af regering och medborgare vunnit välförtjent erkännande. Sålunda har han af konungen blifvit prydd med kommendörstecknet af nordstjerneorden samt vasaordens och norska S:t Olafsordens riddarestjernor, under det Vetenskapsakademien, Krigsvetenskapsakademien, Svenska Örlogsmannasamfundet m. fl. lärda sällskap räknat för en ära att få nämna honom bland sina medlemmar.
