Svenska industriens män/William Chalmers
WILLIAM CHALMERS.
Rikets andra stad, Göteborg, räknar bland sin idoga, arbetssamma befolkning ett icke ringa antal engelsmän, som genom affärsskicklighet förvärfvat en betydande rikedom och, genom sina rikedomars användande till allmänt gagn, hafva anspråk på ett tacksamt minne, hos efterkommande.
En af dessa män är donatorn William Chalmers.
Född af engelska föräldrar i Göteborg 1748, egnade han sig i unga år åt köpmansyrket. Sedan han, genom flitigt och samvetsgrant arbete på ett par större handelskontor, gjort sig noga förtrogen med handelsvetenskapens många och olikartade detaljer, beslöt han öppna en handelsrörelse för egen räkning och ingick för detta ändamål bolag med en af sina ungdomsvänner L. Kåhre.
Efter några års förlopp lemnade han likväl sin plats i firman åt en yngre broder James och företog sjelf en utrikes resa, från hvilken han återkom till Sverige 1782.
De omfattande insigter han härunder förvärfvat sig, rörande affärsförhållandena på en mängd vigtiga handelsplatser, föranledde Ostindiska kompaniet att antaga honom till sin superkarg. I denna egenskap afgick han följande året (1783) till Kina och Bengalen, i hvilket senare land han bosatte sig för en tid af tio år, och återkom till Göteborg först 1793, såsom en efter den tidens förhållanden ganska rik man.
Ostindiska kompaniet invalde honom nu bland sina direktörer med säte och stämma i styrelsen, der han utvecklade hela en kraftfull mans verksamhet att förekomma den upplösning, som hotade kompaniet i följd af förändrade konjunkturer och störande politiska tilldragelser.
Medan han sålunda arbetade på att hålla afloppet öppet till den utländska marknaden för kompaniets handelsvaror, verkade han med allt nit att framkalla en ny pulsåder för Göteborgs kommersiela lif i Trollhätte-kanal, hvars snara fullbordande till ej obetydlig del får tillskrifvas Chalmers' jernvilja.
Efter kompaniets upplösning, hvilken han, oaktadt alla bemödanden, icke kunnat förekomma, drog han sig tillbaka med sin samlade förmögenhet, den han före sin död anslog till allmänt gagneliga företag. Ett af dessa — och ett af de förnämsta — var den vetenskapligt praktiska undervisnings-anstalt i Göteborg, som efter honom fått namn af Chalmerska slöjdskolan.
Till att verka för den svenska industriens höjande och åstadkomma ett läroverk, som kunde bibringa blifvande slöjdidkare och handtverkare de vetenskapliga grunderna för deras yrke, anvisade han i sitt testamente en summa, hvilken, då den efter åtskilliga processer genom laga dom stadfästes för sitt ändamål, uppgick till 109,000 riksdaler.
Efter att vid sin första anläggning haft att kämpa med åtskilliga vidriga öden, intager den Chalmerska slöjdskolan nu en hedersplats bland rikets tekniska läroverk, med tio lärare, med nya, ståtliga byggnader, samlingar och allt nödigt tillbehör, för att i de olika ämnena undervisa mer än hundra elever.
Det är en vacker minnesvård William Chalmers rest sig i detta verk; det är ett monument, som, bättre än marmor-mausolén, skall emotstå århundradens glömska.
Redan 1801 hade Chalmers blifvit utnämd till kommendör af vasa-orden; 1809 erhöll han titel af kansliråd och afled ogift i Göteborg d. 3 juli 1811.
