Hoppa till innehållet

Svenskt krigarlif i Afrika

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Svensk krigarlif i Afrika
Norra Skåne 16 maj 1895
(Sidindex)


[ sida ]Svenskt krigarlif i Afrika.

Tidningen Fyris har blifvit i tillfälle att meddela några utdrag ur bref från en svensk Afrikaresande, löjtnanten vid Dalregementet Knut Svensson. Löjtnant S. afreste hösten 1893 till Kongostaten och i ett bref, dateradt Bassankussu den 1 Juni 1894, skrifver han bland annat:

"Jag är chef de poste på Bassankussu, en temligen stor station. Jag har nu en garnison på 70 soldater (utom qvinnor och barn samt krigsfångar) med uppdrag att hålla de svarta i schack och särskildt skydda en societé, som "gör i" elfenben och kautschuck. Mitt distrikt är ungefär 1,200 kilometer långt och 800 bredt och jag är ensam statens agent här, hvadan du kan förstå, att jag ej får ligga på latbänken. Också har jag, sedan jag den 15 Mars öfvertog befälet här, gjort nio större och mindre krig, dervid jag tillryggalagt mer än 1,300 kilometer i pirog. Det är ganska lustigt: Ena dagen för jag krig, den andra odlar jag kaffe, majs m.m. Säljer tyg, perlor och dylikt till de svarta, sitter till doms i deras angelägenheter (taxa: 1 get), bygger hus och är den fredligaste menniska i verlden. Jag har skjutit en krokodil, som mina negrer slukade, men med elefanterna will det ej lyckas bra. Sex dagsresor härifrån sårade jag en, men fick honom ej. Aldrig i mitt lif har jag känt mig så "kuslig", som när han rusade mot mig med upplyftade öron och trumpetade som om hela k. dragonregementets musikkår varit i farten. Jag hastade åt sidan och gaf honom en laddning till, men det blott fastnade i halsen på honom.

Ett annat åliggande jag har är att transportera ned till Coquilhatville (residenset i "district de l'Equateur") all kautschuk och elfenben, som produceras af "Anglo-Belgian India rubber and exploration company limited", hvars hufvudfaktori ligger ungefär 3 kilometer härifrån. Dessa transporter verkställas med piroger, som kunna taga omkring 750 kg. Jag bor ganska trefligt. Stationen är belägen på södra sidan af floden, strax nedom de båda källflodernas förening, på en ganska hög strand. En liten båthamn, en trappa upp till den rymliga gården, ett boningshus med expeditionsrum samt sof- och badrum: vidare ett annat hus med matsal, två gästrum och varumagasin och der bakom köket och barackerna.

Kongoflaggan, blå med en gul femuddig stjerna i midten, svajar stolt från en väldig stång. Bakom och på sidorna ganska stora planteringar af kaffe, cacao, majs, bananer och ananas, längs floden papajträd, hvarjemte jag stält i ordning en liten köksträdgård med kål, böner, lök, tomater, sallat, gurkor och selleri. Höns, ankor och getter i mängd. Närmaste grannar äro två hvita på hvardera sidan 3 kilometer härifrån; två af dem äro engelska missionärer; de två andra ha öfverlemnat sig åt den merkantila verldens lockelser. Dessutom finnas sex småfaktorier vid mina floder, med en hvit på hvartdera samt två andra missionsstationer med tillsammans fyra män och fem qvinnor. Tre skandinaver ha dött nu nyligen, en löjtnant Bengtson och en sjökapten Östberg samt en norsk eller dansk löjtnant Sohlberg".

I ett senare bref, dateradt Irebu den 26 Januari 1895, hvilket ankom till Upsala den 21 April, skrifver löjtnant Svensson:

"I slutet af Juli fick jag order att resa från min station Bassankussu ned till Coquilhatville, residenset i distriktet. Jag låg der hela Augusti för att vänta på order, och som jag ej hade annat göra, tog jag mig för att vara ganska sjuk. I 15 dygn hade jag feber kl. 4 e.m. - 6 f.m. och kunde hvarken äta eller sofva. Så kom då Commissarire de District hem och gaf mig order fara till Lac-Matumba för att der inrätta en ny post och tvinga befolkningen samla kautschuk, som jag skulle uppköpa i stora partier 4 dagar senare for jag med ångslup till sjön, började med en liten resa med åtföljande krig och slog mig slutligen ned i byn Bikoro. Der har jag byggt en ganska "chic" station, haft oupphörliga krig, haft två anfall af vildar under julen, derefter fört ett kraftigt krig i den största byn inåt landet och satt maskinen i gång. Då får jag order öfvertaga befälet öfver det under byggnad varande rekrytlägtet, nyligen flyttadt till Irebu (der Matumba faller ut i Kongo), till dess nuvarande kommendantens efterträdare anländer. Sedan jag satt honom in i förhållandena här, får jag en plats som Commissaire'n utfunderat åt mig. Han ger mig 50 bra soldater, och jag skall med dem ströfva omkring hela distriktet (Equateur), som är ganska vidsträckt, inspektera alla stationer och småposter, hvaraf det nu fins ett stort antal, föra krig der det behöfs och i allmänhet göra statens auktoritet gällande. I sista kriget isynnerhet har jag varit mycket utsatt för vildarnes pilar, men sluppit undan hittills. Isynnerhet vid pallisaderna, som de byggt vid alla byar, voro mina soldater en smula förlägna, men när de fingo se mig klättra upp, dröjde det ej många sekunder, innan de voro efter. Jag har samlat upp 57 pilar, som fallit tätt omkring de platser, der jag suttit, medan mitt folk gnott omkring i skogen.

En dag drack jag mitt kaffe i allsköns ro och hade blott min boy qvar hos mig. Plötsligt började pilar komma. Jag ryckte åt mig revolvern och sprang upp. Fem vildar stodo på ungefär 20 meters håll och sköto. Sedan jag utfört en liten snabbeld med revolvern, gnodde två bort: de andra ha lofvat att aldrig mer försöka döda mig.

Det är ett äfventyrligt lif, om man så vill. Men jag trifs utmärkt. Gjorde en dag under sista kriget en marsch på 10 timmar utan mat och hvila och var på qvällen i bättre kondition än de flesta af mina soldater."