1.
Svinga dig, min ande opp
Till de djupa såren,
Där försoning, frid och hopp
Finns för arma fåren!
Se, Guds Son, din herde god,
Dig till godo blöder
Och betalar med sitt blod
Huldt för sina bröder!
Och betalar med sitt blod
Huldt för sina bröder!
2.
Silfver hjälpte ej och guld
Att från dödens snara
Frälsa oss, från syndens skuld
Och från domens fara,
Men Guds egen käre Son
Sig till offer gjorde,
Led oskyldigt, frälste från
Hvad vi lida borde. :,:
3.
Tar jag uti tron det an,
Räknad då jag blifver
Ren, oskyldig såsom han,
Intet öfverblifver
Af den synd, jag öfvat har;
Fast jag inför Herran
Mycket brutit, hans försvar
Drifver vreden fjärran. :,:
4.
I hans röda purpurskrud
Älskar mig Guds Fader.
Jag nu är hans rika brud,
Därför är jag glader.
I mitt hjärta vill han bo:
Bort, all världslig lusta!
Jesu nåd, min själaro,
Skall mig blott förlusta. :,:
5.
Äro ej hans öppna sår
Himladörrar vida,
Hvarest syndarn ingå får,
När hans sår de svida?
Med den klara purpursaft
Ur hans kärleks källa
Lifvets flod, med balsamkraft,
Ses i strömmar välla. :,:
6.
Svinga dig dit upp, min själ
Till de såren sköna;
Där du finna skall dig väl,
Sätt dig, lilla lilla dufva, där
I ditt klipponäste:
Skydda skall din Jesus kär
Dig i detta fäste! :,:
