Sång till norrländningens hemlängtan

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Sång till norrländningens hemlängtan.
av Elias Sehlstedt
Libris 10287063 1851. Sången utgavs redan 8/3 1833 i Aftonbladet. Jfr. tonsättning 1839 av Hanna Brooman! Flera versioner och med varierande namn finns t. ex. i Knäppar på lyran och i Småplock på vers.


[ 1 ]
Sång

till

Norrländningens Hemlängtan.


Hwi längtar du åter till Fädrenes Land,
Mit hjerta hwi slår du oroligt,
När barndomens minnen dig hwiskar ibland,
Om hembygdens dalar förtroligt,
Förgäfwes du ångrar den brännande lust,
Som gäckande dref dig till främmande kust,
Från hembygdens skogar och dalar.

Hwad drömde du wäl om den främmande jord
Hwad hoppas du ännu i söder,
Hwi sökte du hjertan, fanns de ej i Nord,
Hwar finner du trognare bröder,
Hwad sökte du fjerran hwad brände din håg,
Hwad såg du i Söder som du icke såg,
I hembygdens skogar och dalar.

Jag minnes min hembyggd wid dimmande flod,
Der molnet sig hwilar på fjellet,
Der åldriga skogar mot stormarna stod,
En grönskande sköld omkring tjället,
Der hjertat war oskuld och friden blott log,
När dagen rann upp, eller nattwakan slog,
I hembygdens skogar och dalar.

[ 2 ]

Ren slumrar min fader wid gungande haf,
Och grönskande graf honom söfwer,
Och granarne står kring den älskades graf,
Och bilda ett skugghwalf deröfwer.
Men fädrene-tjället det blomstrar ju än,
Och moder och syskon mig manar igen,
Till hembygdens skogar och dalar.

Jag kommer, jag kommer, dock fjerran ifrån,
En gång till att helsa er åter,
Men kanske för sent: står er ensliga son
Wid grafwarnes runor och gråter.
Då står jag förskjuten der älskad jag war,
Och gråter wid minnet af framflutna dar,
I hembygdens skogar och dalar.



Pris: 2 sk. b:ko.



Stockholm, P. A. Huldbergs Boktryckeri, 1851.