1.
Tänk, när en gång den dimma är försvunnen,
Det mörker, som omhöljer livet här,
Och när den dagen är för oss upprunnen,
Där Gud och lammet evigt solen är!
2.
Tänk då, när tron ej mer med tvivlen strider,
Men allt är klart och ljust och visst för mig;
När hjärtat ej av glödand' skott mer svider,
Men frälst jag ser tillbaks på livets stig!
3.
Tänk, när för mig är löst var jordens gåta,
Vart ängsligt varför? som jag grubblat på;
När fördolda djupen sig upplåta,
Och jag får Herrens vägar klart förstå!
4.
Tänk ännu mer, när med förklarat öga
Jag honom ser, som här jag trodde på
Och bad och följde; tänk, när i det höga
Jag evigt säll skall för hans åsyn stå!
5.
Den förtrogne frälsaren, som här mig följde,
Mig all min synd förlät, mig tröstade,
Men mig till prövning ofta djupt sig döljde,
Tänk, när en gång jag honom själv får se!
6.
Tänk, när en gång jag utan synd skall vara,
Helt fri mitt onda kött och satans list;
När alla tankar äro rena, klara,
Och alla gärningar förutan brist!
7.
Ack, tänk en gång, då jag skall kunna vara
Så from jag vill, då blott det goda sker;
Ja, när jag ej behöver ens befara
Blott möjligheten av att falla mer!
8.
Tänk, när en gång ej världen mig skall häda,
Ej falska bröder mer förtyda mig,
Och ingen fiende ibland oss träda,
Men idel sanna vänner samla sig!
9.
Tänk, när en gång i himlens gyllne salar
Guds lamm bland änglar rätt jag prisa kan
Och om ett evigt liv med bröder talar
Och om det liv, som likt en dröm försvann!
10.
Det kommer allt för den, som funnit vägen,
För den i Kristus här all sällhet fann;
O Gud, det är ju visst, ej blott en sägen,
Du själv det sagt, och du ej ljuga kan!
11.
Guds folk en gång i sida, vita kläder
Med segerpalmer inför lammet står,
Då Gud hos sig de trötta barnen gläder,
Från deras ögon torkar varje tår.
12.
Väck, Jesus, denna tanke i mitt hjärta,
Var gång mig vägen blir för mödosam;
Den ljuvt skall dämpa varje smärta
Och locka leendet ur tårar fram!
