Tal till rörliga Tullbevakningens hästar (Sehlstedt 1867)
| ← Lifflänningarne |
|
Tal
till rörliga Tullbevakningens hästar.
(Ur en Tullkarls minnesbok.)
Jag eder sammankallat,
J ök på stat!
Sen J tillbörligt stallat
Och fått er mat,
Jag ville något orda om ett och annat,
Förrän det inom kåren blir rent förbannadt.
J arma kampar alla
Och en och hvar!
Jag vill er anbefalla
En sak helt klar:
Att om J viljen framgent vid verket tjena,
Så mån J lyda order och aldrig skena.
Och vill ni ej bli spaka
På annat sätt,
Så skall ni piskan smaka
Som efter-rätt.
Och hjelper ingendera, så i det fallet
Fins nog en skrapa hvassare än den i stallet.
Vid Skeppsbron der förvaras,
Ni vet det väl.
Får ni rapport, så sparas
Den ej, min själ.
Med stallets skrapa kan man den ej förblanda,
Ty Tullens når från Ystad till Haparanda.
Jag varnar dig derföre,
Fyrbenta ätt!
Den öron har, han höre!
Här skipas rätt.
Till tecken att J hören, gif akt att gnägga!
Jag några ord vill eder på hjertat lägga
J veten att J köptes
Till tjenst å stat,
Och att ej litet löptes
Att till er mat
Få någon lönförhöjning, J otacksamma!
Nu äten J, så fan må er anamma.
Man kan ej hungern söfva,
Det känna vi.
Och äta vi behöfva
Så väl som ni.
Men skall ni mat-förslaget allena njuta,
Ser jag ej annan utväg, än vi få sluta.
J tron väl att omsorgen
Att springa kring
Och köpa mat på torgen
Är ingenting,
J halm och hafra endast uti er mejen;
Gen fan för resten priset på timothejen.
Sen till, J ej förgäten
Vårt varnings-rop:
Att om, J hästar! äten
Opp alltibop,
Så mån J skulden endast på eder hvälfva,
Om vi kanske oss ställa i spilta sjelfva.
Ni kan er håg ej vända
Från mat och strö.
Ni natten står i ända
Och mumsar hö.
Ni skulle ej så hastigt oss ruinera,
Om ni af men'skor lärt er — att sofva mera.
Inskränken nu behofven
Och visen prof,
Och gör' er flit med hofven,
Men ät' med hof.
Gör' nu hvad jag har sökt på ert hjerta lägga!
Till tecken att J hört mig, gif akt att gnägga !
