Från Wikisource, det fria biblioteket.
Till Österland vill jag fara,
Där bor allrakärasten min.
Bortom berg och djupa dalar
Allt under så grönan lind.
Jag där vill bygga en hydda
Där marken står ständigt så grön,
Och där träden äro prydda
Med blommor, som dofta så skönt.
De grönskas båd' vinter och sommar
i lunden, där de stå,
Det ena bär muskotteblommor,
Det andra nejlikor små.
Där är ock en hage planterad
Efter ett högt förstånd,
Med trän och örter fomerad,
Som jag ej beskriva kan.
Jag måste ock icke förglömma
Den sköna kristalleflod.
De levande vattuströmmar,
Som fukta de trädens rot.
Och mitt uti en hage
där ståndar ett livsens blom
med tolv slags frukter å rade
och löven är helgedom.
Där står ock hälsobrunnen
en levande källa klar
vars like ej är funnen
som Salomo skrivit har.
Min själ, du göre dig redo
den gena vägen att gå
Över berg och torra hedar,
Förr'n natten faller oss på!
Jag sökte av allt mitt sinne
Och fann honom icke där.
Var skall jag honom finna,
Som själen haver så kär?
Från skillingtryck 1801:
- Til Österland wil jag fara,
der bor Aldrakärestan min,
öfwer berg och djupa Dalar,
Alt under så gröner En Lind.
- Alt för min kärastes hydda,
Der står twå trän så grön,
Som altid äro beprydda
med Frukter som lutfa så skön.
- De grönskas både Winter och Sommar
i Lundenom der de stå,
Det ena bär Muskotte-Blommor,
Det andra Neglicor uppå.
- Der är en Haga planterad,
efter et högt förstånd,
Med Trän och Örter förmerad
Som jag ej beskrifwa kan.
- Jag måste ock icke förglömma,
Den skjöna Christalleflod,
De lefwandes wattu-strömmar
som fuktar Trädernas Rot.
- I medio af den Hage,
Der stånder en lifsens Bom,
bär tolf slags frukter å rade,
Och löfwen er läkedom.
- Dess Frukter är som Luftgårdars,
Beprydda med härliga luft,
Med Nardus, Saffran och Callmus,
Som gifwa en härligan luft.
- Der står och Hälso-brunnen
En lefwande kjälla klar,
Hwars like icke är funnen,
Som Salomon skrifwit har.
- Min själ du gör dig redo,
Den samma wägen at gå,
öfwer berg och torra Hedar
För’n natten faller oss på.
- Jag søkte om natten långa,
Alt om den mörka qwäll,
I Sången min den trånga,
Den älskat har min själ.
- Jag søkte af alt mitt sinne,
Och fann honom icke der,
Hwar skal jag honom finna,
som min Själ hafwer så kär.
- Jag drog uppå min kläder,
Och stod up af min säng,
Jag sökte uppå gator og gränder,
Och fant honom icke igen.
- Uti et sådant tilfälle,
Som jag nu sökte så,
Mig funno de Wäcktare snälle,
Som kring om Staden gå.
- Hör mig i Wäcktare männer,
som mig nu möta här
Har i sedt den Wännen,
Som min själ hafwer så kär.
- Jag gick dock litet längre,
Alt om den mörka qwäll,
Der fant jag den som fägnar,
Och älskat har min Själ.
- Jag fattade honom med gamman,
Och förde honom med mig fram,
uti mins moders kammar,
och wille ej släppa Han.
- Min wän er röder, och witer,
Utforad bland tusend i tal,
Som morgonrödnans strimor
Och månen i Ajalons dal.
- En lillja mellan bergen,
Et blomster i Saron fin,
Han satt mig på sitt hjerta,
Såsom en Signets Ring.
- HERran HERran har gifwit,
En lärdan tunga mig,
At jag wet med dem tröttom
at tala i rättan tid.
- Han wäcker mig hwar morgon,
Han wäcker örat så,
at jag kan utan sorgen,
Hans Ord, så wäl forstå.
- Huru luftig äro de fötter,
På bergen beboda frid,
Förkunna dine rätter
Predika din Salighet.
- En dag i dinom gårdom
Är bättre än tusende år,
För oss här neder på jorden,
i Psaltaren skrifwit står.
- Han frälste min själ ifrån döden,
Mina fötter ifrån fall,
Min ögon från tårar i nöden,
Thess Gud jag prisa skal.
- Han lärde mig genom Propheten,
Förstå sitt lifsens Ord,
En kraft til saligheten
for hwar och en som tror.
- Han hafwer mig förärat,
En Bok och til mig sändt,
Den jag skal dagelig lära,
Det nya Testament.
- Den Boken skal jag wörda
Såsom et Liljum,
Han lättar mig lagsens börda,
Det heliga Evangelium.
- Han hölt mig under riset,
Och i Korss-Scholan så,
At jag skulle blifwa wiser,
Och hans ord rätt förstå.
- Han hafwer mig inskrifwit,
Mitt namn står i hans Bok,
Sin lag i hjertat gifwit
När som jag dopet tog.
