Till Svante Sture

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Till Svante Sture
av Carl David af Wirsén
Dikten ingår i sviten Visor, romanser och ballader

3.
Till Svante Sture.


1506.


»Gud vare lof och ära samt alla skyddspatroner!
Här ha vi fullt att skaffa med lådjor och kanoner
Från alla hus hvar järnbit jag brutit lös omsider,
Nu dem till skarpa pilar mot juten om jag smider.

Min hals, mitt lif jag aldrig för Er och riket sparar,
I ljuft och ledt åt Eder jag Kalmarnstad försvarar,
Men skicken mig, herr Svante, med första bästa skuta
Mer järn, att till Guds ära jag danskar fler må skjuta!

Herr Svante, hållen tömmen på klerker och på adel!
Af ingen talen tredska och stigen ej ur sadel!
Hvar upprorsande näpsen med stål och pansarvante!
Må Gud Er arla skydda och särla, herre Svante!

Jag ides ej förtälja, hur hat mig jämt förföljer,
Det blir väl sol ånyo, fast hon i moln sig döljer.
Till Eder, herre Svante, näst Gud, mitt hopp jag sätter,
At Eder och fru Metta jag önskar goda nätter.»