1. Till den himmel, som blir allas,
Vilka Kristus höra till,
Ingen är, som icke kallas,
Ingen han borttappa vill.
Till hans hjärta en och var
Lika öppen tillgång har.
Samma röst till alla ljuder,
Samma frälsning han dem bjuder.
2. »Kommen, alla, som arbeten,
Allt är redo», ropar han.
»Nåden, friden, saligheten
Jag åt sorgsna själar vann.
Och du vilseförde, kom,
Vill du leva, o vänd om,
Övergiv den breda vägen.»
Så han ropar huld och trägen.
3. Men den hjärtat framgent sluter
För hans kallelse och nåd,
Den hans salighet förskjuter,
Fräck i lastens överdåd,
Den ej bättrar sig och tror,
Men i synden säker bor,
Han sin dödsdom själv har skrivit,
Han, blott han, förkastad blivit.
4. Jesu, gör mig angelägen
Om vad evigt gagnar mig.
Du till himlen visat vägen,
Värdes dit ock leda mig.
Du mig frälst från synd och last,
Gör min kallelse ock fast,
Att jag, skyddad för all fara,
Din i liv och död må vara.
