Till dig ur hjärtegrunden

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Till dig ur hjärtegrunden
av Lars Wivallius
Översättning av Clement Marots text från 1539. Texten bygger på Psaltaren 130. Publicerad i de svenska psalmböckerna från 1695-1986. Här i versionen ur 1819 års psalmbok (nr 183). På Wikipedia finns en artikel om Till dig ur hjärtegrunden..


1.
Till dig av hjärtans grunde
I nöden ropar jag.
Ack, att jag finna kunde,
O Gud, för dig behag!
Låt upp ditt milda öra,
När jag åkallar dig.
Av nåd mig värdes höra;
Du vet vad felar mig.

2.
Ho varder väl befunnen,
Som kan för dig bestå?
Ho bliver ej förvunnen,
Om du till doms vill gå?
Men fast jag är ovärdig,
Din nåd du mig beter,
Om ödmjuk och botfärdig
Jag synden överger.

3.
Min tro och hopp jag ställer
Uppå det trösteord,
Att i den dom du fäller
Skall nåd för rätt bli spord.
Du som mig utrannsakar,
Till dig jag trofast ser,
Lik väktaren som vakar,
Till dess sig dagen ter.

4.
Min själ, ditt hopp till Herran,
Den gode Fadern, vänd,
Vars nåd är när och fjärran
Av trogna hjärtan känd!
Du finner liv och hälsa
I hans barmhärtighet:
Han sina barn vill frälsa
Från synd och farlighet.