Till historien om manuskriptet "Konunga- och höfdingastyrelse"
— Till historien om manuskriptet ”Konunga- och höfdingastyrelse”. (Ins.)
Då Helsingfors Dagblad n:o 93 ansett sig böra enligt Svenska Aftonbladet referera hr Bibliothekarien Klemminghs berättelse om upptäckten af manuskript-fragmentet „Konunga- och höfdinga-styrelse”, torde Red. vara beredvillig att intaga några (äfven för Aftonbladet ämnade) tilläggsord angående samma sak.
De ifrågavarande pergamentsbladen förekommo såsom omslag till Wederlaks och Pyttis socknars räkenskaper, hvilka ingalunda, såsom hr Klemmingh låter förstå, redan år 1812 blefvo till finska arkivet öfverlemnade, utan tillhörde den mängd finska räkenskaper, som först för några år tillbaka från det svenska kammar arkivet hit öfverflyttades. Att hr Klemmingh, då han säger sig hafva genomgått kammararkivets pergamentsomslag, icke upptäckt detta, innan det till Finland öfverfördes, vilja vi derföre hafva antecknadt till minnes. Härstädes gjordes upptäckten af vice-bibliothekarien doktor Elmgren, efter det att Statsarkivets föreståndare, doktor Bomansson, i enlighet med hvad Kejs. Senaten för dylika pergamentsomslag i allmänhet långt för detta föreskrifvit, öfverlemnat dessa blad till Universitets-bibliotheket. Att fyndet gjorts af doktor Bomansson, äger derföre såtillvida sin rigtighet, som det af honom först framdrogs och äfven till sitt hufvudsakliga innehåll igenkändes. Det var emellertid vice-biblothekarien Elmgren, hvilken vid nogare dechiffrering fann manuskriptets litterära betydelse och derom till Historiska Sektionen afgaf den notis, som snart i Sverige väckte uppmärksamhet. Sedan dokumentet härstädes blifvit i och för publicerande afskrifvet, anhöll Bibliothekarien Klemmingh i Stockholm att erhålla det till påseende. Hans önskan blef med beredvillighet uppfylld, i den förmodan att vanlig grannlagenhet skulle förbjuda dokumentets publicerande, innan det af dess litterära ägare blifvit tillgodogjordt. Herr Klemmingh har icke låtit besvära sig af dylika konsiderationer. Han har än vidare uti ett smickrande bref till Kejserliga Senaten i Finland anhållit att få behålla det rara dokumentet för Kungliga Bibliothekets räkning, och Kejs. Senaten har „högsinnadt" bifallit äfven denna önskan, utan att någon litterär auktoritet i eget land derom behöft utlåta sig.
Y. K.