Till skönheten

Ingår i Anderssons Baudelaireöversättningar. Källa: Samlade skrifter. Minnesupplaga, Tidens förlag, Stockholm, 1930.
Se även Till Skönheten av Vitalis.

Säg — om vi dig från Hades eller Himlen fått,
o, Skönhet? I dom blick, demonisk och divin,
en blandning har du av välsignelse och brott,
och därför kan man likna dig vid vin.

Ditt öga har på en gång kvälls- och morgonljus,
din doft är som av rosor dem en åskstorm strött,
din kyss en trolldryck ur ett sirat grekiskt krus,
som skänker barnet kraft och lämnar kämpen trött.

Steg du ur djupens natt? Kom du från stjärnors höjd?
Städs ondskan lik en hund din kjortelfåll har följt.
Du sått på lek din sådd av bitterhet och fröjd,
och vetat allt men alltid målet döljt.

På döda trampar du, o, Skönhet, jämt med skratt,
och Fasan är förnämsta smycket kring din hals.
Kring dina ädelstenar varje kvalfull natt
högmodigt och förälskat Mordet trår sin vals.

Emot ditt ljus flyr sländan bländad för att dö
och sprakande i lågan viskar: hell dig ljus!
Och älskaren som flämtar över vunnen mö
är lik en döende som smeker gravens grus.

Skräckfulla Skönhet! Ej betyder stort,
om Satan eller Gud dig, monstrum, sänt.
Om blott din blick, ditt leende slår upp en port
till land jag alltid älskat fast jag aldrig känt.

Av Satan eller Gud — seraf eller sirén,
är ett, om blott du gör — o, älva evigt ung,
drottning av sång och ljus och doft, hög och allen —
all världen mindre hemsk, sekunden mindre tung!