Till smärtan
|
| En av Dan Anderssons efterlämnade dikter, troligen skriven under författarens dödsår 1920. |
Jag vet ej om fullare fröjd står att nå
än när läpparna skälva av gråt,
om vi någonsin leva så gränslöst som då,
när pannan av ångest är våt.
Och ingen kom så hel och ren
till lyckans vardagssal,
som den som var med sig själv allen
en natt i skakande kval.