Tor Hedberg Dikter 1896/Guld och gröna skogar
Utseende
← Afgudar |
|
Vännen → |
Guld och gröna skogar.
Kära lif, du lofvar stort,
då vi klappa på din port
med de lystna knogar;
öppnar porten, ler så huld,
lofvar åt oss alla guld,
guld och gröna skogar.
Men hur håller du månn’ tro
löftet som du gifvit, — jo,
åt den ena ger du guld,
åt den andra ger du skuld,
men de gröna skogar?
Ack, de gröna skogar!
Spar ditt guld, det blir dock skuld,
under ödets knogar.
Fyll ditt löfte, moder huld,
gif oss gröna skogar,
stora, gröna skogar!